Som komplement till min reguljära cykelträning har jag nu börjat cykelpendla Västerås – Västerfärnebo tur eller retur de dagarna jag har tid (eftersom jag formligen inte fungerar som människa, om än mindre som cyklist om jag måste upp tidigare än sex på morgonen). Turen mäter nästan prick fyrtiofyra kilometer föga varierande slakmota genom monotona men ändock fina skogs- och ängslandskapen och jag har hunnit testa både kvälls- och morgonvarianten. Eftersom både jag och ni älskar analyser så tänkte jag här komma med en kvällspendling vs. morgonpendlingsjämförelse. Så voilà.
Fördel kvällspendling
• matlådan är tom – no weight weenie no cry
• de flesta bilar åker hem från stan vilket gör att man har en hel del sjysst draghjälp då och då (de första metrarna dvs.)
• frihetskänslan är total – jag diggar mitt jobb skarpt men vaffan, ingen vettig person låter bli att glädjas åt känslan av att yes! arbetsdagen över nu väntar kvällsmys!
• det är gott om tid, man har inget möte som står och stampar i väntan på en.
• benen är pigga eftersom man har suttit, stått, gått eller småsprungit hela dagen
• man är kaffestinn och småhög efter en hel arbetsdag.
Fördel morgonpendling
• inget, alltså inget, slår den svala morgonluften och solen som sakta går upp
• älgarna, vargarna och annat skogsbus har hunnit gömma sig = mindre risk att bli uppäten aptitlig som man är
• morgonduschen på jobbet gör en fräsch som ett krusbär inför arbetsdagen
• det är mycket skönare att sitta ner efter man har… suttit ner iofs, men trampandes i alla fall!
• huvudet är rent från arbetsbruset så låtarna man trampar till smakar crispt och rent och nykärt
• man har god frulle istället för nån nödfallsmellis i magen. Bara en sån grej!
Attans. Det verkar som att det står lika mellan kvälls- och morgonpendling. Med andra ord finns det ingen som helst ursäkt att slippa någondera.
Vad föredrar ni – morgonpendlingen till jobbet eller kvällspendlingen från jobbet?