Landsvägscykling, den tuffa sporten.
Tuffare än downhill som kräver nästan mer skydd än guts
(och jo, självklart hade jag ett par brallor över lycran och
benskydden när jag körde)
Ha där fick jag er! Erkänn att ni först trodde att jag skulle dra till med ett sånt älska sin egen kropp-inlägg? Men knappast, älska min kropp, det gör de flesta ändå har jag förstått, myggor som skrubbsår, men själv är jag upptagen med att cykla och tänka med den istället.
Så jag sitter och tänker på det där med kurvor jag. Och anledningen till mina tankar är ju förstås att jag nu när jag plötsligt plumsat in i landsvägsverkligheten igen ser att Ramnäs arrar ett GP-ish Mälarcupen-elimineringslopp nu på onsdag som jag ju inte lär kunna motstå om jag känner mig själv rätt.
Jag menar GP. Skarpa svängar. Över på under en timme. Finns det nåt att inte älska med upplägget?
Tänker lite till på det där med elimineringslopp. Matematisk förståelse är ju inte riktigt min starka sida förstår ni så meningen poänglopp 10 varv/heat 15 st. cyklister/heat, med spurt vartannat varv dubbla poäng på sista spurten hade lika gärna kunnat vara skriven på kantonesiska. Men man kan ju hoppas att nån lirare i neonväst håller koll på det där med poängen så man liksom vet when to hold’em, vet where to fold’em.
Men i alla fall, det där med kurvor. Jag är inte längre rädd för dem, nej nej, den tiden är passé. Faktum är att kurvor är en sån grej som får igång mig och får hornen att växa. Men det är liksom lättare sagt än gjort ändå, skillnad på var i klungan man ligger, hur kurvan är utformad, hur hastigheten är etc. Man kan aldrig bli för bra på kurvor (inte för att jag skulle vara så värst bra men även om man är jättebra). För ju modigare man är, desto mer man utmanar sig själv och ja, ni vet ju vad som ibland händer när man tänjer på gränserna.
Ibland kan vissa mindre vetande icke-landsvägspersoner klämma ur sig saker som: ah men landsväg, det är inte så mycket teknik det, jämför med till exempel mtb! Och visst, har man tur så slipper man droppa nerför trappor på racer (även om även sånt tål att tränas på ifall att). Men kurvor är just en sån grej som man måste träna på, aktivt och systematiskt och med eftertanke:
⊃ rätt fart in i kurvan istället för full kareta in och sedan fumliga inbromsningar ut
⊃ hålla linjen hela vägen genom kurvan för att slippa välta ännu en stackars Geraint Thomas alternativt sig själv
⊃ titta dit man ska, inte dit man inte ska, annars hamnar man förstås dit man inte ska ändå
⊃ slappna av och våga. Spändhet och angst leder enbart till olyckor. Lättare sagt än gjort förstås, men det är just därför det är bra att träna på egen hand först innan man tar sig an den tajta klungan. Öva, öva, öva och fräscha upp med jämna mellanrum. Flow kommer aldrig gratis – det gör däremot benstelheten aight? Så, låt inte vila för länge. Utsätt dig så ofta du hinner och kan.
Men vad fan har real girls med saken att göra? Kurvtekniken angår väl alla oavsett genus?
Just exakt. Men du köpte den säljande rubriken och jag fick mässa på om kurvtekniken. Puss!