Jamendåså.
Något kort om bra och dåliga val jag gjorde inför detta regnhelvete som blev ganska roligt till slut:
#1 BRA – grooming
Rengjorde klingor, kassett och bytte kedja, allt var exemplariskt rent innan avfärd
#1 – såg ej helheten
…missade inspektera däcken, bägge var katastrofalt torra och bakdäcket blev det som fick akut-bytas vid ankomst till Sollerön dagen innan med mitt enda extradäck
#2 BRA – vilat mig i form
Det funkade ju på Engelbrektsrundan hade jag tänkt…
#2 – vilade för mycket
…och fick för mig att löpning backintervaller var en bra idé på onsdagen, nej det var det inte sa benen och nacken
#3 BRA – regnklädd
Kraftig regnjacka, av PVC då men men, den höll mig varm och torr och den var genomskinlig och fin, bara silvertejpad på ett par ställen
#3 – men bara på överkroppen och i viss mån benen (långa ben, tacka f-n för det valet)
Skidhandskar, visserligen långa, men tog in allt vatten och vid de sista PP-stoppen kunde jag inte ta av dem för då hade händerna följt med, händerna var fastfrusna i själva handsken, tänkte be om hjälp att klä av och på mig för att kunna kissa men ”jag kan själv”-mentaliteten från barndomen tog över och jag manövrerade blöta bibs med handskar på
#3 BRA – skoöverdrag och nya strumpor med ullmix
Alltid något.
#3 – felbedömde ullhalten och skoöverdragens vattenavstötande förmåga
…för lite ullmix och ej flossade skoöverdrag så tappade sakteliga känseln i fossingarna och plågade mina medcyklister med ständiga stopp för att väcka fötterna till liv (ffs frös inte ni också??)
#4 BRA – sportdryck
Hade bästa sockerfria pulvret i tablettform i två goda smaker som kunde portioneras ut i lagom doser under loppet
#4 – urinblåsa som en pissmyra
Gick på toa två gånger innan avfärd från stugan och en gång vid starten och trodde det skulle räcka. Nehe. Var tvungen att släppa sub 10-klungan i första depån för att KISSA. Fuck. Pratade med några trevliga tanter i bajamajakön, vägde upp det hela.
#5 BRA – cykelkeps med skärm
Höll regndropparna borta! Yey!!
# inget dåligt med den!
Och så har vi det mest självklara – medcyklister som stod ut med mina ständiga kisspauser och skaka liv i fötterna-stopp. Som sa ”jag fryser också som f-n om fötterna” för att visa omtanke och medlidande med mig. Som bestämde att vi tog en depå i taget för att rädda psyket från kollaps. Som inte lät mig bryta när jag sa att jag funderade allvarligt på att stanna i nån kaffestuga i Tällberg och vänta ut regnet.
Det här året var kallt, blött och jävligt. Men alla tog sig i mål. Och även om jag fick äta upp mottot ”hellre regn och medvind än sol och motvind”, så var det såklart värt det.
Att få känslen tillbaka i åtminstone EN av fötterna.
Att lyckas uppbåda tillräckligt med kraft för att med frysande fingrar kunna manövrera växlandet och behålla en värdig kadens.
Och att äntligen återfå glädjen, utbrista i (hysteriskt?) asgarv över alltings jävlighet och trampa förbi en massa stenhårda kolfibercyklister in i mål.
Siljan 2016, beware.
Ja shit vilket helveteslopp det där var!
Blev själv fruktansvärt nedkyld och bonkade efter två tredjedelar. Sen fick jag problem med ”nedre regionerna” i två månader efter loppet. Lite ovärt i efterhand känner jag – det sabbade en stor del av cykelsäsongen då jag fick cykelförbud av läkare. Borde kanske brutit men det känns ju ändå bra att köra klart loppet. Tvekar inför att anmäla mig 2016.. :)
Grymt att du höll ihop hela vägen!
/En av kolfibercyklisterna
Haha! Eller HUHU :/ Usch stackare… Tycker helt klart du ska anmäla dig och ta revansch. Kram din starkis!