Idag ska Katja cykla 18 mil i Dalsland. Hon är nog som bäst i färd med det just nu. Undrar om det regnar på henne när hon cyklar förbi Åmål.
Själv har jag kört medelgrupp med cykelklubben till Enköping via småvägar. Trafikverket har lagt oljegrusbeläggning (läs dödsgrus) på en del av standardsträckan (Kärsta-Tillberga) så vi fick hitta lite nya alternativ. Faktum är att vi körde en rar liten väg över Björksta kyrka!
Hur som. Det började droppa från himlen när vi lämnade fiket i Enköping. Ett par minuter senare var vi nerduschade och det var lika bra att pricka alla vattenpölar som kom i ens väg.
Jag har inget emot lite regn. Det är mysigt att pyssla om cykeln när man kommer hem så den blir ren och fin. Har man dessutom bra bibs och rätt kläder som jag hade idag så är det rentav helt ok med regn, så länge det är medvind och man inte fryser fötter eller händer av sig. Det kan också bli så att man får lite av en solrand på grund av all smuts som har stänkt upp, det är lite upplyftande! Regn är superfint om man inte har en mobil i fickan som blir blöt och ledsen. Och utan regn skulle vi inte ha den överdådiga grönska med syréner och allt annat vi har just nu som man bara dör av att cykla runt i.
Med regn kommer också en speciell gemenskap. Det tänkte jag på idag. Alla blir blöta. Alla vill hem. Alla gör sitt bästa för att hålla humöret uppe med div. anekdoter och glada tillrop. Det är fritt att spotta och snora när som helst för alla har fullt upp med sitt och allt sköljs bort ändå av regndropparna. Och alla vill dra, för där slipper man hjulstänk.
Jag tror att alla – innerst inne! – njuter av lite äkta badass.
Och det hade ju varit en perfekt dag för att göra DET. Alltså pissa i bibsen under färd. Undrar hur det känns. Nån gång måste ju bli den första.
Och så när man närmar sig hemma, och regnet har öst ner i en timme, och alla är dyngsura och mtb-leriga i fejset och samtidigt så himla lyckorusiga, och gruset har letat sig in i näsan och munnen och öronen, och cyklisten bredvid säger; “vad trevligt vi har det, vad roligt det har varit att cykla idag!!”
Och nån fiskar upp mobilen, lägger sina genomblöta cykelhandskar i en vattenpöl och tar ett foto på hela gruppen, som blir jättesuddigt, och lägger upp det på klubbsidan och skriver en entusiastisk bildtext om regnet och turen.
Ja, då är det bara bäst.
(tack Anders Normansson för bra tryck i benen, kamratskap och foto!)