God morgon. Fördelen med att vara en gardinförnekande ohuslig latmask är att man alltid vaknar till ljuset – vare sig man vill det eller inte. Det tar sig in helt enkelt, som den där kändissprickan i Cohens hit (minns ni vilken? Jepp, denna med crack in everything). Hursom! Till skillnad från Santana som myser i sängen med min bidon så är jag nästan fullt upplycrad. Nu skulle ju jag köra distans igår, men så blev planen annorlunda när Eva hört av sig och föreslagit backar. Vem fan tackar nej till backar? Så backar blev det, Högby upp ex fem. Sjukt stela ben idag. Vilken tur då att solen skiner – blir lättare att värma upp under dagens distanspass som jag ska leda och alltså inte kan banga till förmån för några backar. Turen går till Salas kallbad och jag hoppas på grym klungpublik. Vi hörs sen. Puss!