Ruggigt disko efter min (ändå rätt lyckade) utbrytning
uppför Sóller (från hamnsidan denna gången)
Fan tur för er att ni inte är ihop med mig. En lynnigare jävel får man leta efter. Igår var jag brutalt nere. Allting kändes skit. Snoret rann fortfarande även om benen ville sprätta. Jag hittade ingen bra cykelinställning. Chokladen smakade inte lika gott som den brukar. Jobbmåsten hopade sig. Jag kände mig slapp och förfallen. Hur ska jag hinna få igång mig till de kommande loppen och tävlingar? Livet var lite småslut. Inte ens musiken var rolig att lyssna på.
Men imorse!
Imorse vaknade jag som ny igen. Världen sjöng och hade jag haft vattendrag utanför mitt fönster så slår jag vad om att det hade glittrat. Helgen med både fina och snabba turer – helgen med cykelfesten – den supervåriga helgen står ju för dörren. Efter lite mera mek så känns sittställningen kanoners just nu, som förr fast med lite mer drop som jag vill ha det. Och mina nya skor är så skinande vita och fina. Och det är inte för varmt och svettigt men ändå soligt ute. Lite diskomoves med Anna i frottédressen igår – alltid stämningshöjande. Och på jobbet hittade jag en avlagd bit marsipanbröd, oh joy!
Så för att fira dagen kittade jag upp mig imorse och har med mig cykeln till jobbet. Det utlovas klassiskt valborgsregn ikväll så bäst att passa på och köra en själarunda innan en översköljs av både regnet och armén av brasflyende igelkottar. Palla igelkottspunka.
Hursom! Idag är jag glad och min mojo är tillbaka. Och det ska bli så förbaskat skönt att återerövra den västmanländska slätten med diskofunk i lurarna.
Är ni också glada idag?
Puss.