Ursäkta för riktigt sugig bildkvalité
men mobillinsen måste varit smutsig.
Ni ser iaf mig och Erica och sen mig kämpandes
mot hoppande Sora och med MTB-Martin!
Minns ni att jag berättade om mina planerade tisdagsintervaller med QOM-jakt som pepp? Well well, QOM-jakten sket sig pga. en enda dum grej – jag startade mina intervaller ungefär några-tio meter efter segmentets början. Bambino stupido! Ungefär där segmentet började vände jag alltså lagom sakta med cykeln efter att kommit ner från backen. Joråsåatte. Men i övrigt – kanonpass. Vi blev ett gäng – jag, Erica, MTB-Martin, AK och Sköningen Kent. Upplägget blev lika simpelt som elegant – samlad (nåväl, Kent hade ruggigt pigga ben ur stan) trupp till Gäddeholmsbacken, sedan upp fem-sju gånger tills som Erica vasst uttryckte det man nästan fick upp “en liten kräka i käften”. Glamoröst, eller hur? Men sådan är träningsverkligheten och kalla oss störda men vi älskar’t. Mina ben var trötta och stela och det tog mig ungefär tre intervaller innan de började producera nåt man skulle kunna kalla kraft. De två sista intervallerna började trögbenen komma igång, det var på tiden. Däremot får Valles alu-Scott med Sora ursäkta men fanken vad växlarna hoppade, mitt i ståtrampande kunde det plötsligt hoppa ett par upp. Eller ner. Fatta vad lätt jag kommer att känna mig när Rosen väl behagar anlända.
Det är överhuvudtaget på tiden med massa massa backträning. Är förstås avis på alla som är på Mallis eller liknande bergiga ställen nu. Är förstås även avis på min crossie Anna som bor på ett backigt ställe och som förresten också börjat med rejäl backträning inför sin underbara sommarutmaning. Samtidigt så kan jag få mig någorlunda backträning här hemma med bara vädret skärper sig och den utlovade snöstormen från Norge (typiskt Norge, kyrkbränder dödsmetall och snöstormar) uteblir så jag kan fortsätta nöta mina backar ifred. Och jag ska ju få mig min mallisresa lite senare vilket märkligt nog känns bra ändå för det är skönt att komma dit i någorlunda form faktiskt. Och så hem lagom till tävlingssäsongen börjar (och få köld- och vindschock à la förra årets Öschötaloppet, brr). Jag kommer aldrig att stämplas som snabb bergsget men jag är banne mig seg när jag väl kommit igång och det är det jag vill åt – att hänga med när det väl gäller.
Ikväll blir det dock backsimulator på tunga, tunga inomhusväxlar och så bastu och Ru Paul’s Drag Race med mjukispandan i famnen för hela slanten.
Sashay away, vi hörs! Puss.