Say watt?

Smygselfie från ett
överbefolkat omklädningsrum

Morgon!

Har ni sovit gott? Det har jag, som en mindre stock faktiskt. Var slutkörd igår, efter en lång jobbdag, märkligt tuffa löpbandsintervaller (vad gör man inte när man bara har 30 minuter att träna under? Löpning är det jobbigaste jag kan komma på så det är väl lika bra att göra det) och ett kanonmöte med VCK:s bästa marknadskommitté <3 Tre (och snart kanske fyra?) grymma damer med kloka idéer och järnvilja. Gillas så att omringas av och jobba ihop med järnviljemänniskor som ändå vill gemensamt bästa.

På tal om järnvilja så känns det som det är det som krävs för att få någorlunda ordning på benen just nu. Järnvilja, och en stor gigantisk gnutta tur (dvs. inte bli sjuk igen). De senaste två veckorna har jag visserligen märkt en absolut förbättring av både styrkan och kondisen men jag känner ändå att watten inte riktigt imponerar eftersom kroppen blivit så försvagad av alla sex rejäla förkylningarna jag har haft under denna vintern. Visst, träningen har funnits där och träningen har varit bra, riktigt bra men det har inte direkt varit så systematiskt som jag hade önskat. Så det är det jag försöker få till nu. Systematiken. Ordningen. Kontrollerad framfart.

I helgen ska jag kanske förbi Stockholm. Hoppas fan låta bli smittas. Annars… annars kommer jag sätta mig i ett litet hörn långt, långt borta från allt, stoppa tummen i munnen och gråta.

*självömkar lite*

Så!

Är faktiskt glad egentligen. Ikväll kommer benen få intervalldäng så det står härliga till. Låt watten dansa. Puss på er!