Mysrunda i mysskorna.

Bloggudarna ska veta att det är svårt att ta en vacker naturbild när naturen inte riktigt visar sig från sin vackraste sida idag. Ansträngde mig i och för sig inte särskilt. Icke-desto mindre var det behagligt cykelväder idag – runt nollan, ett gäng solglimtar och bara lite för mycket motvind på vägen hem. Tanken var gruppdistans men både jag och Tony (och AK, och nån till…) bommade mötestiden så det blev kvinna mot natur idag. Tony skulle köra den tänkta rundan men jag hade lite post-trainerkänningar i mitt högra knä så jag tackade för mig och vände hemåt efter nån halvtimma. På omvägen hem kände jag dock att knäet släppte, mojon gick upp och jag styrde kosan ut från stan istället för in mot stan. Vågade dock inte utmana knäödet för mycket (trots att det inte gjorde ont så ömmade det, lika bra att inte överbelasta kalaset) så nöjde mig med ett par timmars finfint rullande. I mina nya födelsedagspresentskor Northwave Artic– åh som jag älskar dem redan! Trots den typiskt italienska bjärta designen så är de varma, mysiga, lätta, icke-svettiga, ja, wow. Nu har jag i och för sig inte testat dem i brutala minusgrader än men det kommer väl.

På tal om minusgrader så låg det till min förtjusning fortfarande massvis med is i vissa partier på de smalare vägarna jag tog hem. Jag måste vara störd men jag diggar verkligen utmaningen som isen ger. Speciellt den buckliga isen (även om den gärna jävlas med mig då och då…) Ska skriva ett isinlägg snart.

Imorgon är superlång (och förhoppningsvis superlugn) distans tanken. Tänker ladda med god middag ikväll. Hörs och puss!

Translation: Today I did my first ride in my new winter cycling shoes! Thanx mum & dad, my feet are finally cozy and dry.