Det allra högsta.

Hettan är fortfarande så hög
att asfalten skapar yrsel när du tittar upp från styret
mot backens krön.
Gradantalet sjunker men det känns som enligt Fahrenheit
fast du tänker logiskt
fast du kämpar mot din matthet
Du har inte rökt sen du var tjugo år
fast hostan skiter i dina minnen
för du har försökt nå det allra högsta
för luften är så torr
häruppe.

Häruppe finns det bara getter
spinkiga med blanka ögon stirrar de ut mot fyren
långt ute i havet
ser du skeppet
de saknar också sötvatten
de är också snart i hamn

och ditt antydan till hjärta
har du
tappat i mjölk

syre

flödet

tänkas, henne har du sumpat bort där nere
i den svettiga vindalen
med alla vinogårdsnamn du tröttnade på
redan när du var tjugo år och
läste på om gott och ont och världen.

Men turismen vägrar vårda minnen

så därför flyr du upp i det allra högsta
där luften är så torr

och plötsligt – svalt mot de få hårstråna på dina ben.

Du har passerat femtonhundrametersskylten
som nån står och pissar bredvid
den första människan du möter denna vårmorgon

i landet där de simmar med sköldpaddorna
och kysser delfinerna

i landet med det allra högsta.