Åh hej från tvåtusenfemtons första dag. Tillåt mig flumma ut totalt, tillåt mig drömma. Tillåt mig vara uppspelt. För ingenting är säkert här ingenting alls förutom mina drömmar
som jag tänker förvandla – magiskt eller praktiskt? – ibland är gränsen suddig (med allt handlar om hårt arbete och sjuklig dos fantasi) till planer
på ett år som jag önskar att komma ihåg som en studie i
vissa nätter fulla av dans, helst så het och så lång att ingen himla makeup i världen håller för den
som kontrasterar mot dagar, lika oundvikliga som till synes outhärdligt sävliga, som hade försvunnit som en annan grå vardag om vore det inte för
musiken som kommer att rädda oss från misär och sedan få oss att trycka undan vårt glädjeskri, flera gånger och vilka låtar blir våra i år?
precis som vårt hjärtas slag under de luriga möten som väntar oss, och vem vet hur vinet kommer att smaka den här gången?
Men vänta vänta nu, allt däruppe är ju mest rundorna emellan, rundorna som tar mig förbi eller kanske runt eller kanske ovanför mäktiga vattendrag, små (men kanske djupa?) som stora
precis som stigningar som får mina benådror att gråta efter is och min mun törsta efter Cola och inget alls romantiskt men den skiten förrän man är uppe och dränks i sina egna endorfiner
så man växer och växer och räds ännu mindre än vad man räddes året före och året före det och varsågoda, jag bjuder på den för jag ritar min egen väg
eftersom det är alltid, alltid ljudet av hav i mitt huvud, och solen skiner bland mina grå skrynklor och cykeln är redo för att få sig en omgång damm då jag tar mig ut på nästa träningsrunda
som vässar mina ben inför nästa tävling, som jag kommer att köra med lika delar galen glädje och om jag har otur, kantvind i mitt röda hår med kluvna toppar och det kommer att gå bättre och bättre.
ja ungefär så.
Mina drömmar planer tavlor inför tvåtusenfemton.
Nu – te och så en bit choklad på det.
Puss!
Bilderna hittades här,
här, här, här, här,
här, här, här och här.
