Jag och Linkan ser ut att prioritera rätt i Gropen! :D
Alltså ibland får jag frågan på varför jag inte svarar på mail fast jag skriver att jag älskar att få mail och är lyhörd etc. Svaret är – jo, jag svarar på mail! På riktigt! Är det inte åt helvete otrevligt eller snuskigt (sånt händer också) och hamnar direkt i papperskorgen så svarar jag förstås. Jag är verkligen tacksam för att folks tar sig tid att skriva nåt personligt till mig. Ni ska inte tro annat.
Men en sak – det tar tid (såvitt det inte är nå brådskande, som när läsare ber om hjälp med nåt som inte kan vänta). Jag har ett väldigt krävande jobb och är även på fritiden engagerad i en del verksamheter, inom bland annat min cykelklubb men även i andra icke-cykelrelaterade. En vanlig arbetsdag svarar jag på tiotals mail, ett gäng telefonsamtal samt sitter i massa telefon- och irl-möten och när arbetsdagen väl är slut, då är jag oftast slut jag med. Men då är Cykelkatten-korgen full med diverse mail. Varav jag alltid prioriterar läsarmail framför alla erbjudanden i världen. Men jag vill ju hinna både blogga och träna och träffa kompisar, typ.
Så. Ha tålamod med mig, oki?
Precis som med min privata samtal-telefonfobi som jag arbetar på genom att samla mig och ta flera privata telefonsamtal ett efter ett så gör jag samma sak med mailen. Jag betar av dem. Efter att ha prioriterat irl-livet först.
Så – var inte oroliga. Jag lovar att svara! <3
Det där sättet att hantera kommunikation låter smärtsamt bekant.
Utveckla gärna :)