Min superxhelg.

Bildserie av J Nerén

Åh folks, vet ni, jag är frisk peppar peppar!

Vaknade liksom helt superpigg på lördag, drog upp mojon med hjälp av yamahan på nästhögsta volym (burn grannar burn) och kittade upp mig för superx-helg. Först skulle Helgmyset™ avhandlas. Trampade därför på lätta uppvärmningsväxlar till Gropen. Åh så skönt att slippa prologhostan. Väl i Gropen möttes jag av både finfrämmande från bland annat Stockholm (CKCX), Köping och Fagersta. Bästa var nog ändå att både Super-Ida, Super-Jenny och Super-Eva var på plats (seriöst, alla tre är grymt starkast).

Jag var fast bestämd att i enighet med Tonys lära ta mig an hindren “glädjefyllt, kaxigt och aggressivt” och istället för

domedags OOOOH SHIIIIIT SAAAANDSKRÅÅÅÅåå å å iih å

mer (inombords) ropa

OOOH YEEEAHH SANDSKRÅE WIHOO COWBOY (eller nåt i den klämkäcka stilen).

So I did!

Jag genomförde i mina ögon mitt hittils mest lyckade crosslopp (alltså träningslopp, ni fattar) rent tekniskt. Märkligt nog tog jag mig bättre genom de “lsäkigare” hindren (sand på skrå, sand nerför skrå etc) än de simplaste partierna. Var inte speciellt spänd heller. Så glad över att få vara med och leka med terrängen igen. Helgmyset är ju uppdelat i två heat à tre varv/heat. Blev tröttare och tröttare för varje varv – hade ändå varit inaktiv i en vecka – och hade förstås försummat örona och fick en sån där jäkla svimnings-feeling igen vilket tyvärr försegnade mig under första heatet. Blev alltså tvungen att tagga ner för att inte köra ner i sjön och massera upp örona samt köra tryckutjämning för att få ur “propparna”. Under nästa heat såg jag till att mössan täckte båda örona. Så himla osexigt, ingen annan hade mössa men fuck it, palla få tinnitus och tappa pga. balansrubbning. Under andra heatet blev jag plötsligt påhoppad av en gullig men smått jobbig spanielvalp som hoppade ut från ingenstans och ägaren rörde inte en fena först. Blev tvungen att snällt stanna (!), plocka av valpen, vänta till ägaren fick igång fenorna och sedan fortsätta. Tur Helgmys är träningstävling only. Annars jäklar hade jag fått upp valskrället och tryckt in henom i bakfickan.

Så! Slutsatsen blev att det var skönt att vara frisk igen. Samt – viktigast av allt – att min fear and loathing-helg i Alingsås faktiskt hade gett väldigt bra teknikträning. Jag förstod att jag hade varit djupt, djupt förkyld fortfarande och därför knappt orkade mig genom de två deltävlingarna i Alingsås. Men ändå så hade jag fått träna på vissa moment som på sikt lärt gjort mig mindre stel och mer teknisk. En annan slutsats – crosslivet är så mycket roligare när Jenny och Eva är med. Ger så mycket att heja på varann under loppets gång.

Kvällen avslutade med att Grannen och Anna kom förbi och vi rev av ett gäng klassiska Pink Floyd-hits (burn grannar burn) på karaoke.

På söndag skulle Grannen och Anna köra mtb och jag riktade in mig för försäsongsdistans under ledning av Contis. Han var förstås pigg som en lärka och hade utarbetat ett nät av vägar varav kanske sjuttio procent var crossmysiga och resten landsvägsjävliga mellansträckor. Trots att jag hade tankat med både gröt och ägg och annat gott så var jag rätt så slut – hade inte sovit så gott, och ja, det tar på en att riva av Pink Floyd fram till sena timmen. Tempot blev med andra ord inte riktigt sådär hetsigt men gött det, vi hann i alla fall se en hel del vacker skog.

Och den kvällen avslutades med ett trevligt klubbmöte där massa bra idéer spånades kring vår klubbs framtid och sen så vart det bye bye zoom zoom god natt.

Kanoners crosshelg, Strava här och vi ser fram emot nästa Helgmyset på Sveriges coolaste crossbana. Ni dyker väl upp?