Alltså min cx-karriär kommer att gå suddig förbi. Jag tror inte det finns ett enda skarpt kort på mig crossandes. Iofs så sprang det runt lite pr0-looking fotografer på senaste tävlingen och tog lite kort men jag har noll koll. Ni får helt enkelt leva med att denna racerapport är kryddad med brorsans skitsnygga men något suddiga (linskladd, zoomlek etc.) foton.
Hursom!
Förrgårdagens Lidacrossen skulle bli årets cx-cupens första deltävling tillika min andra crosstävling någonsin (eller tredje, mtb-försöket i Karlstad medräknat, fast jag räknar liksom bort det för då var mitt livs andra timma på mtb överhuvudtaget). Tyvärr hade den gångna veckans händelser gjort att jag inte hunnit träna lika mycket som jag hade önskat. Framför allt hade jag inte alls hunnit träna på bromsmomentet nr 1: smidig på-/avstigning cx-style ni vet.
Jag hade inte den blekaste vad motståndet skulle bli men visste att jag så länge jag är så hemskt oerfaren och oteknisk förpassas till sportklassen. Tyvärr hade jag enbart en dam att tampas mot – den erfarna Carina som ju hade kört cross en hel del. Jag sket dock helt i att tampas mot nån annan än mig själv när jag efter att ha provkört banan en gång insåg att herrejävlar, här kommer det plockas höjdmeter, och hur fanken ska det gå med min härliga 11-25-kassett?
Nåväl, starten gick och vi i sportklassen mätte typ åtta pers. Startade strax efter ungdomsklassen. Starten blev trög – benen var tröga, jag fick som vanligt strul när jag skulle klicka osv. och hamnade långt bak. Banan var liksom mest uppåt i början – skidbacke som huvudattraktion – sen snabbt ner till stranden, ett par sandiga neråturvor med en springtrappa till nästa lillbacke, sen ner mot sjösanden, mosa på där, sen upp upp upp i gräset igen och sen ett gäng kurvor till och så mål – ungefär (kolla annars här). Eftersom jag hade bestämt mig för att se denna tävling som ren och ren inlärning så passade jag på att leka med kurvvinklar, växlar (i neråtpartierna, uppför gällde det lägsta – tungt nog!), att stå upp, sitta ner etc. Varv två och tre var värst teknikmässigt tyckte jag, sedan började jag på nåt sätt göra lite bättre ifrån mig.
Men jag blev så förbaskat sliten. Alltså jag ska inte köra på så tung utväxling. Jag fick slita så hemskt onödigt mycket – jag hade inte en chans när jag var tvungen att för det mesta stå upp även på plattan för att klara av att trycka ifrån. För att ni ska förstå hur tungt det kändes… ah men ta typ Klevaliden eller annan otrevligt brant backe och sätt in storklingans lättaste växel. Cykla upp ett gäng gånger… Ni förstår. Nu är det förresten ny 11-28 som sitter på, tack Tony. Förhoppningsvis blir det lite roligare uppför på nästa träning och tävling…
Hursomhelst. Jag kom sist i min klass vilket inte var så konstigt. Usel teknik, grymt tung utväxling, ungdomar i vägen som jag inte vågade/kunde köra om för att hinna ikapp mitt kvinnliga motstånd och massa andra faktorer.
Jag är både nöjd och inte nöjd.
Vi börjar med inte nöjd:
* för tung utväxling omöjliggjorde nästan ikappkörning på de mindre tekniska men uppåtgående partierna
* lite väl feg i sandpartierna
Nöjd:
* blev säkrare och konstigt nog, starkare för varje varv
* tog till slut 90 % av de tekniska partierna jag klickade ur/saktade i under de första varven
* hade skitkul
* såg massa gulliga kaninungar överallt <333
* hade världens bästa hejarklack, fett många som hejade på mig (och tyckte säkert synd om mig men men jag lovar att jag inte lider lika mycket uppför på min mtb/racer)
Oavsett – grymt fin träning, grymt fint lopp, hade superkul! Stort tack till arrangörerna.
Mina blårange vänner gick det förresten fint för. Johan åkte upp i andra led till söndagstävlingen och Tony gjorde också fint ifrån sig. Här kan ni se resultaten.
Träningen fortsätter. Målet är att köra i damklassen (prestige alltså – damer saknar superklass tyvärr) innan cupen är över. Tack alla ni som hejade, så himla fett med er!
Puss!
P.S. Har ni bilder på mig – maila gärna till cykelkatten@gmail.com. Tack snälla!