Torpedotriplex – med Katjas benblod på sitt samvete!
Igår var en skitdag. Började dagen i tårar, jobbet bjöd inte heller på några glada överraskningar, höll på att bli påkörd av en bil pga. den inte-alltid-fungerande handbromsen (fotbromsen fungerar inte alls) på min damtralla och den dyra chokladkakan jag hade köpt på lunchen visade sig ha legat för länge på Ica så den var lite konstigt vit sådär. Det enda som kept me alive så att säga var tanken på crossintervaller i Gropen på kvällen. I med foten i pedalen, på med jävlaranamma och rensa tankarna i sällskap av grus, knott, pinnar och andra cxy saker.
Tio meter från mitt jobb så flög jag över styret på den där förbaskade damtrallan. Nåt slog slint i den mindre nogräknade Torpedo-navväxeln så precis när jag hade ställt upp mig för att ta ett tungt tramptag på trean så kom hela kalaset ur spel och cykeln frihjulade. Plötsligt – eller nej, fallet tog faktiskt ett gäng hemska sekunder – så låg jag på marken med revor, sår, blåmärken och en tung åttiotals-Crescent ovanpå mig. En gatuängel till förbipasserande dam hjälpte mig av med cykeln och upp på benen igen och jag tryckte undan gnyet för att inte skrämma livet ur stackaren. Tony hämtade mig med Saaben och jag tillät några tårar sippra fram för att lätta på trycket, ni vet.
Kvällen spenderades med omplåstring, Mean Girls, Lindt (ej för gammal) och tidig nattning för att låta kroppen läkas. Idag är benen ömma och nån sena innanför knäet (?) vill inte riktigt samarbeta och gör skumt ont när jag försöker böja benet. Egentligen är det mtb-onsdag idag men jag vettefan om spirorna pallar några större utsvävningar, blir väl till att ta crossen ut på lite stigar och bara läka de mentala såren.
Lärdom:
Serva era cyklar, även om ni har bara två kilometer till jobbet.
(Och lita inte på Torpedoväxlar för fem öre)
Puss!
