Självklart tävlar jag i blårange kläder – men som cyklande supporter tillåter
jag mig att omfamna min noir-ish sida som ju alltid finns där.
Bild: J Wetso, plats: Ramnäs Sista Chansen
Vad jag håller i handen? En creepy gummihandske såklart!
och plötsligt är den över.
Tävlingssäsongen i landsväg, alltså. Eller nej, det går tydligen nåt lopp åt tjotahejtisöderut nästa helg men det är liksom inte riktigt aktuellt här. Finita la commedia.
Tänka sig, min första, trevande, ytterst ojämna tävlingssäsong, ett slags förspel till vad som komma skall och jag är alldeles uppspelt och kan inte bärga mig och…
vemodet och posttävlingstomheten är här, samtidigt som den sommarhösten byts ut mot hösthöst precis nu, när jag tittar ut genom fönstret och kan riktigt se hur stuprören fylls med kyld melodi vi kallar regn.
Helena känner likadant – kan tänka mig att ni som har kört klart era tävlingar och motionslopp också känner av denna tomhet?
Och jag som känner mig stark just nu. Det spritter i benen fortfarande men hjärnan måste få vila från den intensiva landsvägsträningen. Det gäller att ställa om skallen och börja sakteligen övergå till försäsongsträning. Under tiden vill jag njuta. Eftersom min ekonomi verkligen inte tillåter någon ny (ens begagnad ny) cykel i år blir det tyvärr inga större cx-bedrifter från min sida denna höst. Min mtb är dessutom alldeles för tung, fy på att lyfta och bära den springandes! Jag gråter inombords och är uppriktigt avundsjuk på alla er som har riktiga crossar att träna på och tävla med men jag glädjs ändå åt att jag har en läcker tungsten till Canyon Grand Al (med ny anno 2015-sadel dessutom, ska berätta mer om den!) som kommer att ge mig kalasrolig benstyrke- och teknikträning i höst och i vinter. Ställer säkert upp i ett par mindre seriösa crosstävlingar, kanske ett och annat Helgmyset eller annat skoj…
FUCKFUCKFUCKJAGVILLHACX
okej, färdiggråtet.
Hursom. Det viktigaste för mig nu är att ge mig själv en chans att ställa om motivationen från landsväg till skog och stig och inomhusträning och göra det snyggt, dvs. lägga upp ett seriöst, effektivt upplägg med plats för både plåga och nöje. Jag tänker ta hjälp av mina tävlingscyklister till vänner men ni får gärna komma med tips, speciellt med tanke på att jag vet att många av er erfarna kan det där.
Känner ni också en viss tomhet nu?
Hur hanterar ni det?