Tjejgirot och slottshäng.

Hej!

Vill ni ha extraskoj så kan ni läsa upp det här inlägget högt med röst som ligger på gränsen mellan upprört målbrott och Leonard Cohen-whiskeyvoice (virrig voice? Gubben är gammal men kan än). Det är nämligen precis så jag låter just, i sviterna av min fruktansvärda girlcold som däckade mig i torsdags.

Men hursom. I helgen ägnade jag och Cecilia oss åt cykel, lyx och äventyr, fett kombo.

Eftersom jag precis stigit ur sjuksängen (bokstavligen) så hade jag för en gångs skull inga som helst krav på mig gällande tider, hastigheter eller liknande inför Tjejgirot som gick av stapeln utanför slottet Wenngarn i lördags.

Självklart var man ju ändå lite nervös inför loppet. Alltså jag är så sjukt blyg så ni anar inte. Tur jag inte skulle köra ensam.

Trots att Cecilia inte cyklat mer än en sommarsäsong hittills så var det ett rent nöje att cykla med henne. Som jag skrivit på Cykelkattens facebooksida så är det ett rent nöje att se sina kompisar utvecklas – och det var inte alltför många damer på loppet vars ben kunde mäta sig med min kompis fartlustan! Tyvärr råkade vi hamna i en lite för lugn och rörig (cykelnivåmässigt, rent socialt var det super) klunga i början men efter depån höll vi sjysstare tempo på egen hand, ända in i målet.

Väl färdigcyklade och med (tyvärr kall) pasta, snack med lite folks (bland annat väldigt trevlig ung man, typiskt tjejlopp haha) och med lite Bianchi-rötjut i magen ägnade vi resten av vistelsen åt diverse trevligheter så som:

* härligt mållöst hotellhäng

* sömn. Sömn äger!

* godismumsande

* mera rötjut

* kvällslig landsvägspromenad in till gamla Sigtuna för en sjujäkla fin middag på Kopparkitteln

* prat, prat, prat. Alltså prata äger, speciellt när man slipper vara på hemmaplan eller med andra och bry sig

* mera sömn. Sömn äger!

* hotellfrulle, så klart!

* +ANNAT

Om jag är friskare nu? Kanske inte helt återställd (se röstbeskrivningen ovan), men rejält påtankad med positiv energi, sån som man får när man spenderat kvalitetstid med nån man trivs med i vackra omgivningar. Nu ska jag bara tvinga med Cecilia på fler cykelläger och äventyr :P

Var ni också där och körde? Var det kul tyckte ni?

Puss!

Ni får en fin låt med, förresten, med passande namnet. Alltså lugnpacka i ett morgonsolbelyst rum med slottsparken som vy till tonerna av Llojd. Formidable.