Ordlek yo, Strava är ju rotfruktsorange. Hihi
Trots att jag inte nått upp till de dära 8800 höjdmeter (läs varför här och här) som krävdes för att få ett Rapha Rising 2014-märke så känner jag mig ändå rätt så duktig. Jag gjorde mitt bästa utifrån de förutsättningar jag hade. Jag tror starkt på belöning – you and me baby ain’t nothin’ but mammals – och speciellt på icke-materiell utan aktivitetsbaserad sådan.
Därför har jag belönat mig själv med att bli en Strava Premium-medlem! (dollarkursen är låg så passa på)
Det känns extrabra just nu då motivationen inte alltid är på topp pga. årstidsväxlingen mot den mörkare, kallare och blötare årstiden. Försäsongsträningen (ni vet, det där man pysslar med på hösten och vintern om man siktar på vinst och härj på sommaren) är alltid lite kämpigare så då känns det tryggare om man kan sätta upp lite mätbara mål för t ex intervallkör i vissa segmentbackar, mäta sina resultat lite mer effektivt osv.
Här förresten, min heatmap från italienresan. Som ni ser så har jag kört väldigt enkelsidigt. Ska man köra på andra sidan så lär man antingen bo där eller ta båten över och det pallade jag inte denna gången. Nästa gång kanske? I så fall måste jag researcha mycket mer om tunnelsystemet som ju verkar lite otäckt mörkt.
Följ mig på Strava genom att klicka här!
Puss.