Igår körde jag och Grannen mtb! Grannen har ju kittat upp sig på en tjugoniotummare och har på den korta tid han tränat mtb blitt en jäkel på att trampa stig som fanns det inte nån morgondag.
Upplägget var kaotiskt men syftet träningsfrämjande. Så vi begav oss till närliggande skogs på vägarna Valle visat oss tidigare.
Och mötte hinder nästan omedelbart! Det var ju baggis. Bara att vurpa eller springa sig ur farorna. Det hade regnat och det var slirigt och stenigt som attan trots att vi försökte hålla oss ifrån de värsta n00b-fällorna. Här springer Grannen uppför backen jag var modig nog att inte banga på (neråt).
Vi blev omedelbart fear factor-dirrrty & hot av oss men det gjorde inget, sånt ingår när man som racercyklist ändå kör mtb på onsdagar. Jag märkte att jag blev modigare för varje körd meter men det gick ändå lite för sakta att bli modig igår – det märktes att jag inte sadlat mtb på ett gäng veckor. Kassetten hade dessutom lossnat lite (?) så det gick sisådär att köra uppför.
I slutet av tunneln skymtade ändå ljuset.
Och till slut kom vi ut på den trygga asfalterade banan som visade sig vara en väg! Syftet var att spana in klubbtempotävlingen (jag kör inte tempo, ni vet) så vi passade att kolla lite på stems innan de flesta tempotävlande svischade förbi.
Eva hade vunnit i damklassen!
Och Jimpan i herrklassen.
Och jag var mest lycklig över att hänga med Grannen igen efter all semesterfrånvaro och grejer!
Superfin mtb-onsdag, längtar redan efter nästa mtb-försök. Måste dock serva hojen först…
Det räcker liksom inte med den ultimata cykeltvätten vid mitt hus för att laga en lösaktig kassett. Nåväl, får bli en tur till Cykloteket!
Puss.
