Hej.
Den här veckan alltså, lika grå och humorlös som det här inlägget. Hoppas verkligen det vänder till helgen annars måste jag boka biljett Paris tur/retur omedelbums och det kommer att kosta mig dyrt.
Jag är så himla, himla trött. Alltså konstant trött! Var är solen och den utlovade varma senvåren?
Hade en sådan dag på Mallis nu senast. Vaknade och var sugen på precis ingenting. Himla varmt var det ute också och benen var stela som djupfrysta vandrande pinnar. Fast då hade vi ju cyklat på rätt så bra i ett par-tre dagar innan.
Hemma hade jag stannat i sängen och ångestpillat i nåt musikprogram på datorn alternativt sovit bort dagen. På Mallis är det för varmt för sådana dystra sysslor. Speciellt när hela omgivningen kokar av försommarlivet!
Så jag tog min numer klassiska Palma t/r-promis.
En sån där promis då jag tvingar mig själv till att gå sakta sakta. Stanna upp och glo mot havet ibland. Le mot männen som flirtar med mig. Le mot kvinnorna som ler mot mig. Böja mig ner och klappa på fluffbollar till småhund många tyska invandrare har med sig i koppel. Stanna till vid nåt marint fik och bara sitta och dricka min café con leche. Sedan gå vidare. Stanna till igen, blygas lite för de vältaliga snopparna på de eleganta medlemmarna i pelotonen som stannat till och nu helt sonika kissar i buskarna precis vid stranden, ni vet där planen flyger lågt lågt innan de landar på flygplatsen några kilometer bort. Fortsätta gå. Låta tankarna komma, kika ut över bergen, leta som varje dag, hitta naturens skönhet och inget mer. Få ett plötsligt infall och ringa bästisen hemma i Sverige och hälsa att jo, det är bra här och jo, jag älskar dig och hur är det med nya magen? Glida in i staden, känna mig märkligt avklädd i mina kortkorta shorts och den ljusa kortärmade tröjan som mest framhäver cykelbrännan. Titta mer på hetsshoppande folks, återigen konstatera att fy så tråkigt det är att inte vara cyklist, hur står de ut?
Hoppa på bussen som tar mig till hotellet per autopista. Känna rumpklibb mot det varma plastsätet. Dricka ur det sista ur specializedbidonen som ju är min bästa kompis. Gå sakta uppför hotellets trappa, in på rummet, sval dusch och sedan plötsligt byta om. Vadå en dag utan lycra? Aldrig, aldrig. Komma på att det är bara någon timme kvar av Flandern runt som ju visas på det holländska cykelcaféet precis vid cykeluthyraren på hörnet. Dra på sig cykelkläderna ändå. Cykla fint i en halvtimme och landa sedan på caféet med en kall i handen. Se några andra klubbkompisar ramla in och kika på de sista kilometerna tillsammans. Se Fabian vinna loppet, konstatera återigen att han är den mest kompletta cyklisten i modern tid.
Återvända till hotellet, brakmiddag på det och sömn omedelbums.
Ikväll kommer vi att provköra intervaller på Barkarölinjets tänkta bana. Ni kommer väl och kör med oss den 12 juni?
Puss.