Jahapp, Katja är på Mall0rca och nöter serpentiner och har bett mig underhålla er under tiden.
Det här inlägget skrev jag redan igår när jag kom hem från jobbet, men så fastnade jag i soffan med Hungerspelen och texten var i fel dator och inlägget blev aldrig publicerat.
Men det jag hade tänkt var att slå ett slag för MOROTEN! Moroten har sin alldeles egna dag, varför vara sämre än kanelbullen liksom (4 oktober), och det var igår fredagen den 4 april.
Jo, denna smäckra lilla rot gjorde skäl för sin dag igår då jag kom till jobbet och skulle skölja av mig resdammet (jag gjorde en så där överhurtig manöver igår morse; vaknade, kollade vind och temp och drog på mig lycra istället för jeans, dags för fredagsfys i medvinden).
Min lycragestalt framkallar alltid munterhet och långa blickar, så jag brukar smyga mig upp till duschrummet på våning två när ingen ser. Duschrummet ligger mittemot den mäktiga ekonomidirektörens rum (ekonomidirektören är förresten en sån där som stannar och vallar om vid varje depå på Vasaloppet och ändå går i mål på under sex timmar). Duschrummet är mycket lyhört så när jag duschar brukar jag roa mig med att identifiera vilka kollegor som släntrar förbi, eller försöka hänga med i ekonomidirektörens viktiga möten med underställda.
Igår var det spring i korridoren när jag stod och tvålade in mig med någons kvarglömda duschkräm. Byråkrater, direktörer och strateger armbågade sig fram för att hinna glufsa i sig av kontorets eftertraktade fredagsfika. Finkaffe, apelsinjuice, bake off-bröd, ja ni fattar. Och där stod jag bakom duschdraperiet i mörkret, för lampan hade gått, så det blev en extra energieffektiv morgon, det enda ljuset var min lilla LED-lampa som jag fått av pappa i julklapp.
Men mer behövdes faktiskt inte, för det var ju lyhört, och det beror i sin tur på att det är stora glipor i dörren, så det kommer in en del ljus. Och dessutom har jag väldigt god mörkersyn! Och DETTA kan jag tacka den lilla moroten för! Morot innehåller nämligen A-vitamin, som stärker mörkerseendet, och jag har en milt sagt morotsrik diet. Jag har haft nytta av det förr, som den gången när det skulle skådas bävrar en sensommarnatt och min kompanjon var mycket glad över att jag med min morotsblick kunde se ledmarkeringarna på träden och ta oss hem.
Dagens runda med cykelklubben? Jo, vi klöv medelgruppen och vevade till Torshälla i omgångar. Jag fick veta för sent att VCK-medlemmar har tio procents rabatt på kafé Amarant, men de fyra kronorna bjuder jag på.
En cyklist hade visst fått batteritorsk på sina elväxlar, stackars sate. Det blev ett litet samtalsämne på fikat. Detta elberoende!
Jag avslutade passet med ett besök på Slakteriet, Västerås nyöppnade saluhall med mat från trakten.
“Jag söker ett bröd som går ned i ryggfickan”, sa jag till surdegsexpediten, som var från Örebro och helt tagen av min lycra. Han var mycket stolt över att få en cyklist till kund och berättade målande om en 300-milarunda som han hade gjort back in the days i Australien, och hur han nu hade växlat till en nyponrik diet för att bota nån kroppsdel som trilskades.
Baguetten jag köpte mätte 47 cm. Örebroaren packade omsorgsfullt ned den åt mig och vi sa adjö med ett fast handslag.
Någonting i hans fuktiga ögon sa mig att han kommer damma av sin 80-talsracer så fort han kommer hem ikväll.
(jag lyckas tyvärr inte ladda upp nåt foto, men om jag hade lyckats med det hade jag valt bilden på skuggan av mig då jag pausar på en sten på väg hem från jobbet. När solen går ner över den stenen, vet jag att det är dags att trampa hem)