Vet ni, jag är så glad att vara en cykelbloggare. Dels för att jag får blogga om det roligaste jag vet – förstås – men även av andra anledningar, typ dessa:
noll. Vi håller oss till ämnet. Och med det menar jag förstås inte att vi inte tillåter oss lite avstick då och då – man kan inte bara blogga watt, mil och höjdmeter – men den röda tråden finns där. Åh så härligt med folks med starka intressen!
ett. All kärlek till naturen. Gäller i och för sig alla friluftsälskande bloggare – men vi cyklister är ena bästa rackare på att uppskatta naturen och beskriva den så att man verkligen känner igen sig och vill. ut. med en gång.
två. Att vågar vara ärliga och så att säga “skippar the crap”. Eftersom vi är en nischad, rätt så liten grupp likasinnade så finns det ingen anledning att tillfredsställa hela den breda mainstreammassan. Finns ingen anledning att luras. Därför kan vi vara ärliga och verkligen blogga från hjärtat om sånt som intresserar oss och alltså inspirerar våra läsare.
tre. Vi hjälps åt. Kastar jag ur mig en fråga så dröjer det inte länge innan jag får massa svar. Och eftersom alla vet lite bäst och kan lite mest så blir det ju en härlig soppa av kunskaper och åsikter vilket gör att vi utvecklas och lär oss nytt, hela tiden.
fyra. Vi är snälla mot varandra. Jag har nu bloggat i över två år – och kan räkna neggokommentarerna på mina tio… nej fem, nej tre fingrar kanske? Och då slickar jag ändå aldrig några rumpor med mina åsikter. Och vet ni vad jag tror det positiva stämningen beror på? Just ja, dels på att cykling automatiskt gör folks till bättre människor (vad elaka cyklisthaters än påstår om oss) och dels på att när man har roligt så pallar man inte störa sig på småsaker. Eller hur?
fem. Vi främjar jämställdhet och medmänsklighet. Eftersom vi håller på med en sport som främjar resande och utforskande så ser vi så mycket hela tiden! Vi lär oss att uppskatta solens värmande strålar under morgonrundan, den där mackan mot en varm cafévägg, den där snälla herren som hjälper oss att laga punka, den där snälla damen som lånar ut sin pump så vi kan bättre på trycket, den där fattiga bonden i bergen som låter oss dricka ur sin brunn. Vi noterar orättvisorna i sporten och vi har all makt i världen att påverka, bara vi är tillräckligt många som vill det. Vi är alla cyklister och vi vet att vi inte klarar oss utan varandras hjälp och pepp på vår väg upp till toppen.
Kommer ni på fler anledningar? Shoot 😀 Puss!
