För inte ska det vackra turkosa cykelparadiset behöva fläckas ner av de anhörigas osynliga tårar.

Vad får en kopp kaffe kosta?

Hej. Har ni varit med om att någon har gått dött? Inte? Lyllos er. Jag har. Har ni sett ett lik? Inte. Lyllos er.

Vad drar jag det här upp för? Förstör stämningen och allt?

Jo kärt läsarfolk. Det är ju så här att det där vanliga billiga kaffet vi dricker bidrar direkt till att det bara i Brasilien – den största leverantören av kaffe till Sverige – finns tvåhundratusen människor som är på gång att bli sådana där otäcka lik omringade av levande fast inuti lite döda – anhöriga har jag för mig de kallas. Tvuhundratusen människor är alltså sjuka, oftast i cancer (ni vet den där åkomman vi köper diverse lyxdesignade band för att få bot med här hemma). Mer koll på cancer? Googla cancer och tryck sedan på bilder. Brasilien är ett stort land – och ändå är skador av bekämpningsmedel – samtliga strängt förbjudna här i Sverige – ett av landets största folkhälsoproblem. Och Brasilien är ändå inte det enda landet som levererar kaffe till oss i västvärlden. Tiotusentals människor dör varje år av besprutningsmedelförgiftning.

Läs om parakvat här.

Läs om endosulfan här.

Läs om lindan här. DDT kan du väl redan.

Förutom att de som jobbar på eller lever i närheten av kaffeplantager – och då inkluderar det även sådana små söta oskyldiga – barn och djur har jag för mig de kallas – fuckas hela naturen upp. Alltså ni kan ju tänka er själva. Fett med skogen avverkas (typ tänk som när åt-Ikea-jobbade-företag fulavverkar hundratals med skogshektar uppe i norra Ryssland) – växtligheten dör – marken likaså.

Och då orkar jag knappt dra upp det där med slavlöner, sämst arbetsmiljö och annat skit som beror på att kaffet vi bälgar i oss ska vara så himla, himla billigt.

Seriöst folks, vill vi verkligen ha folks liv på våra samveten? Jag tror inte vi vill det, eller hur?

Så. Jag vill be er, mina läsare om en sak. För ert eget samvetets skull, för naturens skull, för mänsklighetens och de anhörigas skull. 

Ni vet, cykelcaféer som börjar poppa upp här och var i Sverige (vild glädje, så jäkla ballt att cykling har blivit så pass accepterat och trendigt som livsstil!). Det finns ju ett antal – och hoppas de blir fler. Jag har fått nys om att vissa av dem fortfarande serverar elakt, besprutat, dödligt kaffe. Att de har samvete nog att göra det till oss som väljer bort bilen till förmån för ren luft och friska ben! Men vet ni, orka vara elak mot dem. Förmodligen vet de inte bättre, eller så tror de på att efterfrågan är inte stor nog. Vad vet jag. Men vet ni, jag tycker varje gång ni fikar på ett sådant café – fråga efter ekologiskt, fairtrademärkt, reko kaffe. Och säger de att de inte har sådant kaffe – fråga när de tänker ta in det. Fråga förresten om de har ekote, så länge. Och se djävulskt missnöjd ut.

Än så länge finns det ett (!) cykelcafé*  här i Sverige som serverar kaffe som inte bidrar till att folks föder missbildade barn eller själva kolar vippen. Det är Cykelcafé Le Mond (där jag tyvärr inte hunnit fika ännu).

Jag hoppas att de andra caféerna som profiterar på en av de natur- och socialvänligaste livsstilarna i världen tar efter. Och jag hoppas att vi en gång för alla hellre betalar en krona extra eller avstår kaffe (jepp, man kan ju faktiskt skita i en kopp då och då) än bidrar till att våra medmänniskor far illa.

För inte ska det vackra medelhavsturkosa cykelparadiset behöva fläckas ner av de anhörigas osynliga tårar.

—

* alltså ett café vars uttalade målgrupp är främst cyklister