Hej folks.
Sitter i en svettig högskolesal fullproppad med elever, ångande datorer och mig då, och undervisar lite. Fast nu har jag rast förstås. Sitter och efterlunchmår och klämmer lite på mina lår. Ehm. Knappast i romantiska syften dock – utan för att jag gillar dem så just nu, för att de är pigga och utvecklas, tillsammans med resten av bengänget. Platonisk ungefär, typ träningsmässigt. Igår fick sig min kropp en omgång stationsstyrka. Ägde förstås under benövningarna och väckte åtlöje under armövningarna, precis som det ska vara. Fast nä. Alltså, vill inte bygga armmuskler, men vill inte vara svagare än random kycklingmedkesofylld fitnesslirare heller. Vill vara stark och tonad så ytlig kvinna som jag är. Därför plågar jag mig genom armstyrka ändå fast det är supertråkigt.
Fast nu sitter jag mest och längtar till eftermiddagen, då ska jag försöka hinna med en timme racerös! Ryggen är fortfarande lite bråkig efter helgens distans men jag känner den väl – och den ger sig helt först när den fått sig ett par-femtio mil i ny sittställning (övergång från vinter-MTB till sommar-racer). Så det är bara att nöta. Jag är så sjukt lycklig över att kunna cykla ute igen och det är ljust, så gudomligt ljust.
Ok, nu kommer eleverna in, slutklämt.
Puss!