God morgon folks!
Älskar vakna av att jag känner mig sådär äventyrligt uppspelt, som inför ett lopp eller resa eller liknande, fast det är “vanligt” längre cykelpass som står på schemat. Hoppas aldrig bli av med den känslan…
Verkar stå still i Vasalopppet… Vissa har hunnit kört en timme, andra står med skidorna av i startbacken. Lite synd att missa upploppet dock – men det blir ju för ett högre syfte. Söndagsdistans står på schemat, och hoppas på att det dyker upp lite folks av båda könen. Mina ben är otäckt stela efter gårdagens spinnintervaller, men jag får ändå ödmjukt finna mig i att för det mesta ligga och wheelsucka, med tanke på vilka jag kommer att köra med. Hoppas det inte tar för många mil innan benen kommer igång bara… (vanligtvis tar det typ, 2-3) Planen är i alla fall motvind – fika – medvind och jag är redo. Men först – elvisfrulle. Hörs sen!
