Ute är det mörkt, mina ben är skönt småmöra efter lunchlöpningen, jag har tryckt i mig avocado, te och lite choklad och snart hoppar jag på tåget mot Stockholm utrustad med en en gammal spionthriller av Follett.
november 2013
Alltså gårdagens intervallpass. Var ett sånt pass då benen liksom aldrig fanns med. Pulsen steg upp direkt och svetten rann men benen infann sig aldrig. Varje tramptag gjorde liksom ont. Usch. Det är i och för sig ok när det händer under inomhusspinning. Värre är det när det händer vid tillfällen det gäller. Kommer aldrig glömma den gången jag och Grannen skulle cykla på tu man hand på Mallis. I och för sig var det dagen efter ett jobbigt backpass, men ändå. Vi cyklade runt åttio km och mina ben kom helt enkelt aldrig igång, oavsett kadens. Stackars Grannen som fick dras med mig. Visst, det var ingen tävling men ändå. Dagsform alltså… Vilken nyckfull mänsklig egenskap.
Hej.
Olympier och världsstjärnor i all ära – we salute you of course! – men för oss på lite mer jordnära nivå kan det vara nog så intressant med de “vanliga dödligas” upplevelser av större tävlingssammanhang. Därför har jag snott lite tid av fyra Västerås CK-cyklister som just nu har en sak gemensamt – de ska ställa upp i CX SM nu på lördag.
Om ni är intresserade av hur en tävlingscyklist förbereder sig fysiskt och mentalt så tycker jag att ni ska ta och läsa intervjuserien som nu finns ute på Västerås CK:s hemsida (längst nere under NYHETER). Först ut är Johan (här är hans blogg) men de andra fyra kommer ut innan fredagen är slut!