NÄ
Det gjorde vi inte. Vi pratade tävling! Vi hade samlats ett gäng damer hos Eva (och Caj, men han var inte hemma) för att käka lite falafel och smida planer inför 2014. Det var nån gudomlig myntasås till falafeln och vi slukade allt och slickade skålarna. Jag vet inte om Eva har släppt att jag slog henne i linje-KM i somras, men hon bjöd på kaffe och kaka och såg mild ut och jag tror ändå att jag är ganska glad att slippa tävla i samma åldersgrupp som hon för hon är stark och seg och vill vinna hela tiden.
Jag har definitivt inte släppt att jag vann över Eva. Det var ju på grund av henne jag fick min första cyklist-buckla! Egentligen var det på grund av Anders Karlsson också, för han och jag bestämde att han skulle komma ned till KM och skruva på nåt lager på min racer så då tog jag racern, istället för damtrallan, ned till KM, och följaktligen full cykelmundering. Men det regnade och ingen Anders Karlsson dök upp och så stod Dante där med tidtagaruret och pekade menande på mig och min cykel så det var nog lite grand hans förtjänst också och så var det nog herrcyklisternas förtjänst lite eftersom de såg så taggade ut på uppvärmningen och så var det ju Cykelkatten (med knäskada) på sin vackra gula tralla som började spinna och sa åt mig att ställa upp.
Så då gjorde jag det.
Och så vann jag, efter en rafflande näst sista kurva.
under 2013 har Västerås CK:s Facebooksida fullkomligen svämmat över av triathleter och veteraner på olika prispallar. Leenden har avfyrats, det har viftats med blombuketter och tuggats på medaljer. Och jag kom på mig själv med att också vilja stå på en sån där pall.
Så det ska jag göra 2014. Vi får väl se om jag tvingas stå där vid tolvslaget nästa år och förtvivlat spika ihop lite vita plankor så att jag kan uppfylla mitt löfte med hedern i behåll.