Månad: oktober 2013

  • Nevermind the jumps, eller era samlade åsikter kring cykelspinning!

    Hej. För ett tag sedan efterlyste jag tips och råd kring spinning. Och tänk vad många riktigt användbara tips jag fått av er – både här på bloggen, i mitt twitterflöde och på Cykelkattens facebooksida. Tänkte samla de flesta av dem här (citerar rakt av men har tagit bort era personliga hälsningar till mig, dem behåller jag för mig själv) så att ni andra kan ta del av dem och inspireras – vare sig ni leder spinning då och då, kör själva hemma på trainern eller funderar på att bli instruktörer. Nu kör vi!

    * Mycket electro, 90-tal funkar bra, tidigt 00-tal. Kör Volbeat 😉 /Christoffer

    * Spinningledaren ska vara lagom entusiastisk, alltså inte tjoa hela tiden. Komma med bra uppmuntrande ord då och då, se till att man ger sitt allt. Jag gillar att ledaren hela tiden räknar ner i låtarna typ, 4 minuter kvar, 3 minuter kvar osv. Då kan man själv välja när man vill lägga i tyngre växel, ställa sig upp, spurta lite mm. Bra musik är all musik tycker jag men jag gillar låtar som man blir lite “förbannad ” till, som gör att man ger det lilla extra och det är faktiskt rockmusik bra till. Gillar backar, men också snabba spurter då och då. En sak är säker iaf… jag gillar inte när man studsar upp och ner på cykeln i olika åttor, fyror och tvåor /Eva

    * Mycket tydlig med hur passet är upplagt. Definitivt intervaller och jag vill gärna hör hur lång tid det är kvar av intervallerna minst en gång per minut. Inga hoppande åttor eller fyror och ingen position 2. Bara att kötta på och njut av att plågas /Jörgen

    * De ska inte vara glass o ballonger stuk av passet så de med 4 o 8 studs går bort..
    Gärna låtar med olika rytmer så man får köra både hög o låg kadens så de mer likt ett vanlig ute pass som möjligt. Intervaller funkar fin fint, gillar när instruktören säger till hur långt de är kvar av låten för då brukar man plåga sig ännu mera /Lasse

    * Less is more, men samtidigt tydlig och drivande. Om du tillåts göra det, så låt deltagarna själva bestämma position. Men säg att de ska köra som du, om de vill ha inspiration. Musiken kan vara svår. Det ska, enligt mig, vara musik med tydlig “groove”, och den ska inte vara glättig. Visst, det kan vara kul med schlager, men inte om man vill köra ett tufft träningspass. Våga ha din mick uppskruvad, så man hör dig tydligt. Men anpassa röstläge. Sällan, eller aldrig, man ska vråla. Börja varje “prat” med lägre volym på rösten. Typ som en inbyggd fade-up. Annars kan man lätt skrämma deltagarna. Särskilt om man varit tyst en stund. Gå igenom passet för deltagarna innan. Använd tydliga tidsangivelser. Tätare, ju jobbigare del av passet /Richard Jack – lett spinning i 7 år

    * Fanns en artikel i “Svenska Cycling Plus” (Nr 1/13) som handlade om “Spinning för cyklister”. Jag skulle verkligen vilja gå på mer cyklistanpassade spinningpass i.st.f. allt detta studsande upp och ner. Värst var en spinningledare som delade in oss i två grupper som skulle sjunga med henne i olika stämmor! 🙂 Konstigt nog är hon inte kvar som spinningledare! /Göran

    * Du har fått massor av bra tips ovan, håller fullt med Göran om pass som är lite mer cykelinspirerande, alltså mindre studs. Jag själv avskyr sk jumps, upp ett par takter ned lika många etc. Skulle inte köra dem själv och förstår egentligen inte syftet med dem. Tydliga tidsangivelser uppskattas av deltagarna, de vet hur de mycket de kan ta i, det gör att de tar i lite extra. Musiken är oftast det svåraste, hitta musik som du gillar, släng in lite publikfrierilåtar (sånt som man känner igen) så brukar blandningen bli bra. Krångla inte till det. Basic i början och när du börjar bli varm i kläderna kan du avancera lite. Jag brukar se till att lära mig ett par av deltagarna namn varje gång. Det uppskattas när man peppar någon lite extra, använd dig av det. Var öppen och glad innan, gå runt och småprata lite med deltagarna, prata med de nya även efteråt. Fråga hur de tyckte det var etc. Ta tipsen till dig ovan, hitta din egna speciella stil, visa att du gillar det du gör, tro på dig själv så kommer det gå lysande för dig! /Helena – van spinninginstruktör som också vill veta vad ni tycker

    * Att utbilda mig till spinninginstruktör står på min bucket list också! Jag blir vansinnig på när ljudet är för högt. Man ska inte behöva ha öronproppar. En annan sak som gör mig skitlack är jumps. Don’t do it /Elna

    * Givetvis drum and bass. Det här kör jag till just nu /Rickard Venetjoki

    * Katja, du bestämmer balansen i passet med musiken . Det du har med dig i dig blir tillsammans med spinngruppen en bra upplevelse . Och vad för sorts pass gör de andra spinningledarna . Kolla in, blanda /Tommy

    * Jag gillar när man ångrar sig lite när passet börjar.. lite som när man har satt sig i en bergochdalbana och när första nedförslutet kommer så undrar man vad fan man gör där.. men när man är klar så är man ju såklart supernöjd att man gjorde det! lite så gillar jag mina spinningpass haha.. livrädd i början för allt smisk och skrik man kommer få men när man har klarat det så är man helt enkelt bäst! musik funkar vilket som men tydlig bas är att föredra för mig, gillar att ha det att fokusera på, och lite lugnare och så i strech /Ylva-Li

    Tusen tack! Jag lovar att det blir varken schlager eller klämkäckt eller jumps.

    Vi avslutar med att en gång för alla slå hål på myten om spinning som en nötig rumpsmärtande träningsform. Här är grabbarna som verkligen älskar jumps – och klämkäckt – och schlager haha. Quattro, tre, due, uno..!

  • Hurdan är en bra spinningsledare? Hur är ett bra spinningpass? Vilka låtar vill ni spinna till? Brainstorm me!

    Gammal bild som kom upp nån gång under våren 2012 
    då jag spann halvnäck och med orakade ben!

    Hej.

    tjockar på teknikkonferens i Stockholm just nu – och passar samtidigt på att jobba. Enda gången jag hinner ens tänka cykel är sekunderna strax innan jag somnar. Mer räcker inte tiden till.

    Men ni är bäst och har koll och tänker cykel då inte jag hinner göra det – så nu behöver jag er hjälp.

    På måndag ska jag leda mitt första spinningpass. Jag har febrilt analyserat de passen jag varit på och försökt komma på upplägg (tack Helena för inspiration), bra musik (eller framför allt, rätt musik) och så. Som ledare är man ju i tillstånd av ständig publikfrieri och spinnfolkets wish is my command. Man vill helt enkelt göra bra ifrån sig. Ta musten ur folksen och få dem att önska de körde Tour of Qatar istället, typ. Högst stön vinner etc. Men ändå, lustfyllt. Mina pass kommer att rikta sig till cyklister dvs. folks som vill spinna så cykligt som möjligt.

    Så nu frågar jag er som enligt mig kan allt och lite till – vad vill ni få ut av ett spinningpass? Hur ska en bra ledare vara? Vilka låtar/moment ska man undvika? Hur ser ett bra upplägg ut? Vilka låtar får era ben att uppnå kadens som får Froome att likna en tempoåkare från Västmanland? Vilka låtar vill ni stretcha till? Ja shoot!

    Ja ni fattar – kom med tips och råd och förebråelser och ja, precis vad ni vill.

    Jag tar ödmjukast till mig allt ni säger.

    Tack på förhand

    //eran huskatt

  • Hjärtklappning i Stockholm.

    God morgon från Stockholm.
    Har precis dumpat av lillebror i skolan, ska jobba åtta timmar, sedan konferera fem, käka middag, åka hit och dit och försöka hinna träna någonstans däremellan.
    Vädret är gudomligt, får se om jag springer ute eller om det blir löpband på närliggande gym. 
    Ser redan fram emot denna dagens kanske “lugnaste” stund, mentalt i alla fall.
    Ha en super måndag nu!
    Puss
    från mobilen
  • 50 år.

    Idag har du existerat i femtio år.

    Och fast din före detta kropp blivit till tidsenlig aska på en modern kyrkogård bredvid en kapell av gult tegel
    och din gamla familj gjort om ditt Facebook-konto till en minnessida
    fast träkatten jag satt i blomsterhållaren på din gravsten tappat nästan all färg 
    och den gula plattan med ditt urnnamn sjunkit så pass djupt ner i jorden att den inte längre syns
    fastän ditt kontorsrum upptas av en annan
    och artisterna du gillat släppt nya singlar och ibland hela skivor
    fastän nya gäddor tagits upp av dina fiskevänner
    och 
    även Richie har varit död för längre för att man ska tro att det hela är ett dåligt skämt
    och jag har nyktrat till 
    gett mig själv en chans, herregud vem är jag att inte leva fullt ut nu när jag ändå tvingats vara kvar..!
    Och har hunnit cykla bort det mesta av minnet av den halvtäckta kroppen
    minnet av din yllekavaj i mina händer innan jag överlämnade den till begravningsentreprenören
    minnet av dina händer som plötsligt saknade alla de torra rynkorna
    sjukt läskigt! Dumma jordens gång
    minnet av…
    äsch, jag har inte längre nåt korttidsminne, de säger att det är en vanlig posttraumatisk symptom, ingen sorg är sig lik, ingen sorg är unik
    men idag har DU existerat i femtio år, varav fyrtionio som livs levande man, och ett år som minne 
    Och jag kommer aldrig glömma dig! Du var wow, du var grym, du var omfg och herregud! och du var 
    Carl Peter Elmesiöö
    Bulgakov och Jagger och Clash och Fausto och tusen namn i ett 
    och samma lördag förra året (igår alltså) blev vi stoppade av polisen för olaglig cykelkörning mot rött, pakethållarkörning, reflexavsaknad 
    hihi
    och det var förbaskat kul.
    Grattis! Vila ifred, slipp stressen, orka vägga.
    jag lever som vi lärt.

    Ditt minne är evigt.

    din Katja

  • Bilder Ramundercrossen 2013

    Hej. Skoj dag igår, uppdraget cyklistfru gick väl även om jag mest längtade att vara behind bars och inte aside of them om man säger så. Här kommer lite bilder – utan en enda elitface med – för såna bilder finns det gott om ändå eller hur?

    Starten. Nervösa superklassare radar upp sig.

    Johan Lindkvist, Västerås CK och Tony Carlsson, dito är glada och förväntansfulla. Ännu har de inte upptäckt häxcementet gräs+lera som fastnat i deras klossar…

    Mååål för Tony! 

    Mååål för Johan!

    Tony har varit piggare. 
    Pigg är däremot lilla högtalaren som producerar både kvalitativ mainstream-partymusik (till förtret av dem som missförstått det där med cyclocross-anda) och festiva cowbell-ljud (cowbell-appen finns att ladda ner gratis i mobilen).
    Häng i kön till cykeltvätten. Frusna folks…

    …men glada miner! Mattias prinsessa vann hela racet och han själv var glad över att kommit runt snyggt och värdigt på sin första CX-tävling. Grattis till prestationen och till den läckra lacken, jag är officiellt småavis 🙂 

    Björn kom också och snackade lite. Han hade gjort ett jävligt fint race.

    Och jag var fullproppad med kexchoklad, goda hamburgare, lärorika visuella upplevelser, stolthet över VCK:s starka färger i sammanhanget och en ännu starkare övertygelse om att jag ju självklart kommer att börja med cross jag med! Alla borde vara med.
    Nästa helg kör vi Festcrossen i Västerås, gå in på Swyzaks blogg eller twittra till @swyzak för mer info.
    Själv fortsätter jag rehabba och stärka kroppen och peppar inför säsongens snyggaste och roligaste happening aside bars – Cykelfesten! 
    Men mer om det senare!
    Puss
    från mobilen
  • Mot Sörping och CXcupen!

    God morgon!
    Nu sitter vi fyra skallar och två crossar i bilen på väg till Sörping. Tony och Johan ska tävla – jag och Melker, 8 ska skräna med våra cowbell-appar – och förhoppningsvis låta bli att frysa av oss fossingarna. Kul hursomhelst! Foton kommer.
    Vi ses där!
    Puss
    från mobilen
  • Dyrare och snabbare bilar fara på vägarna!

    Bilden som föreställer en vardagssituation 
    för cyklisterna i Stockholm är snodd härifrån

    Dagens spä-på-cyklisthatet-bidrag kommer från Expressen och stavas Dyrare och snabbare cyklar fara på vägarna. Fastän Expressen själva i artikeln nämner att: “Samtidigt går det inte att styrka att bilolyckorna ökat i takt med sportbilarna” så finns ändå påståendet i titeln – det vore ju förkastligt att skippa ett så hett ämne som träningsmänniskor på racer för att det tja, strider lite mot den tråkiga statistikbristen!

    Men vad händer om man ersätter ordet cykel med bil, cyklister med bilister, behåller hastigheten 30 km/h men stärker påståenden med den faktiska statistiken? 
    Jag har tagit mig tid att göra det. Varsågoda. Det kursiva är skrivet av mig/snott från källor.

    Dyrare och snabbare bilar fara på vägarna

    Bilisterna blir inte fler, men de har dyrare bilar. 

    Och de kör fortare. 

    – Kör man på ett litet barn eller en gammal människa så kan det få förödande konsekvenser om man kommer i 30 blås med en bil, säger Sandra Piedrahita, inspektör på Citypolisens trafikenhet i Stockholm. 

    Ungefär var femte svensk tar bilen till jobb och skola varje dag, och ungefär var tionde använder den som huvudsakligt transportmedel i tillvaron. 

    Tillväxttakten vad gäller antalet bilar i Stockholms län har å sin sida mellan åren 1970 och 2000 varit tre till fyra gånger så snabb som den för befolkningsutvecklingen. Biltätheten i Stockholms län har sålunda sedan början av 1970-talet och fram till idag ökat från 260 bilar/1000 invånare till 392 bilar/1000 invånare. En ökning med dryga 50 procent. (källa
    Många talar om en biltrend i vårt avlånga land. Totalt körs 4 435 778 svenskregistrerade personbilar dagligen i Sverige (källa). 
     

    Den handlar dock inte så mycket som att fler bilar som att de som gör det, gör det ordentligt. 

    – Det har varit en tydlig trend de senaste två åren att man köper dyrare bilar, tillbehör och att man servar bilarna mer, berättar ordförande för branschorganisationen Svensk Bilism. 

    Efterfrågat 

    Det är alltså motionsbilarna, hybridbilarna och sportbilarna som ökar mest på vägarna som ett led i en allmän lyxtrend. Och inte minst i storstäderna utnyttjar många de ofrånkomliga transporterna som ett träningspass genom att ta sportbilen till jobbet, förklarar Klas Elm.
    Men har man väl valt sportbilen kan det också vara lockande att sportköra. 

    (Meanwhile… I Stockholm genomförde polisen en hastighetskontroll för cyklister i augusti i år på gåfartsdelen av Götgatan, efter att allmänheten efterfrågat det.)

    “Bränner i väg” 

    Inte alla bilister som stoppades av polisen erkände utan omsvep sitt brott och fick böta 2 400 kronor (källa)

    – En del är väldigt dåliga på att följa trafikreglerna för de tycker inte att det ska gälla bilister och andra är jätteduktiga. Sen är det väldigt höga hastigheter många gånger på bilarna när man kör om och så vidare, säger Sandra Piedrahita, inspektör på Citypolisens trafikenhet i Stockholm. 

    Är bilhastigheten ett problem? 

    – Ja, i alla fall när man bränner i väg på en stadsgata och kör slalom mellan gångtrafikanter med barnvagnar och barn som går. Det är ett väldigt risktagande, det är nästan vårdslöst.
    Samtidigt går det inte att styrka att bilolyckorna ökat i takt med sportbilarna. 

    Statistik från såväl Transportstyrelsen som Socialstyrelsen tyder på att de snarare legat på en konstant nivå de senaste 15 åren. Ungefär tjugofemtusen (25 000) personer per år hamnar på sjukhus på grund av bilolyckor. Under de senaste 12 månaderna har 271 personer omkommit och 2 816 skadats svårt i vägtrafikolyckor. Under de senaste föregående 12 månaderna omkom 280 samt skadades svårt 3 033 personer. (källa) 

    – Vad som är anmärkningsvärt är att det är fler cyklister som blir inlagda på sjukhus än personbilstrafikanter, säger Jan Ifver, statistiker på transportstyrelsen. 

    En stor procent av alla bilolyckor är singelolyckor, alltså att man helt enkelt kör omkull. De är den vanligaste olyckstypen utanför tättbebyggt område och även vanligast bland de olika olyckstyperna att få dödlig utgång, förmodligen på grund av att de oftast inträffar där hastigheterna är högre. (källa) Något som förebyggs med god väghållning och sunt bilförnuft, enligt Jan Ifver.

    Läs också vad Cyklistbloggen skriver om artikeln. Och vad jag tror är lite av orsakerna till varför just racercyklarna väcker sådan avsmak hos den goda bilburna befolkningen.

  • Ett löfte till mig själv (inget pompöst, jag lovar, ba ett träningslöfte lixxom)

    Nä nu har jag bestämt mig – inspirerad av alla glada morgontweets från morgonpigga cyklister.
    Bestämt mig för att om inte dygnets timmar tänker räcka till så ska i alla fall jag göra det.
    Bestämt mig för att nästa racersäsong, då ska jag morgonträna.
    Jag ska tvinga mig upp så jag är påklädd senast sju.
    Köra en timme.
    Så jag är på jobbet senast åtta.
    Duscha max en kvart-tjugo minuter.
    Så jag är arbetsför senast halv nio-nio.
    Jobba den vanliga tiden.
    Sedan träna vidare.

    Det kommer att bli sjukt jobbigt i början.
    Jag kommer att vara sjukt trött.
    Irriterad, hungrig och motig.
    (jag vet ju hur försöken tidigare varit. Oftast cyklar jag iväg till någon tjejkompis ett par-fem mil utanför Västerås och slaggar där med den goda intentionen att cykla till jobbet på morgonen. Sedan slutar det alltid med att både jag, tjejkompisen och racern åker bil till Västerås)

    Men jag kommer att fixa det.
    Inte varje dag, men i alla fall ett par dagar i veckan – kanske de dagarna jag inte kör med klubben utan tränar styrka eller core eller något annat tilläggigt måstigt.

    Och om ni undrar om jag är störd som sitter och planerar mars när det inte ens är november ute så ska ni veta att jo, jag är störd och måste planera sådant fett långt i förväg för att hinna ställa in mig, kitta upp mig (så klart!).

    Och som med så mycket annat så vill jag förstås engagera flera. Tids nog ska jag försöka skrapa ihop ett morgonpiggt gäng som tillsammans planerar och genomför morgonrundorna och kanske tar en frukostmacka ihop. Grupptryckets makt är enorm och sådana som jag kan behöva arselsparkas peppas till sådant som svala morgonturer när jag mest vill ligga och drömma om djurbäbisar och sydländska berg.

    Periferigruppen – jag räknar med (vissa av) er! Kan också tänka mig att det finns seriösa Västerås CK-are som är sugna.

    Så nu vet ni. Jag har bestämt mig.

  • Vem var det som sparka?

    Hej jag heter lövet Benny och jag är så förbännad på att ni jämt ska sparka på mig och min familj på vägen till jobbet bara för att glorifiera hösten!

    För att kunna försvara mig har jag börjat lyfta skrot!
    Jag sabbar ditt frihjulsljud jag svär asså..!
    Och käkar upp dina eftermiddagsmunchies, mind my word!
    Jag klipper sönder dina motionärsmedaljer helt seriöst hörru!
    Och låter bli att vattna denna halflife till blomma!
    Vem var det som sparka?!!!!*=/&()%/!??
  • I used to be an inner tube

    Hej, gästbloggaren här! 
    Såhär i slutet av cykelsäsongen (för alla oss som inte byter till fetare däck och varmare kläder…) tänkte jag skriva lite om gummi. Alltså allt det gummi i form av slangar och däck som hivas när vi cyklister får punka, och vad som trots allt finns att glädjas åt i detta. 
     
    “Varför gäller inte producentansvaret för cykelslangar?”

    Jag ser lite störd och bekymrad ut på den här bilden från Siljan Runt, vilket beror på just slangarna jag har om halsen. Jag fick ju dubbelpunka, och därmed två pajade slangar. Illa nog att sinka och bli sinkad, men vad ska hända med de trasiga slangarna? Den ena har ett katastrofstort hål som bara inte går att laga. I vilket kärl ska jag sortera dem??

    Cykel är en prylsport som jag älskar men jag gör mitt bästa för att hålla igen på konsumtionen av i alla fall NYA prylar (info: på bilden har jag beg. handskar, bibs och sjal, samt faktiskt glasögon och även örhängen, tröjan är av återvunnen fiber).

    Något av det som inspirerar och imponerar på mig mest, det är när gamla saker som alla tror är dömda till förbränning, får ett liv till. Eller nio, som kattens!

    I Eskilstuna, där jag jobbar, har de en utbildning på folkhögskolan som heter Recycle Design. Där finns ett gäng sköna människor som ägnar 1-2 år på att lära sig att tillverka nya saker av uttjänta material.

    Kaffeförpackningar blir en flätad lunchlådeväska. Kapsyler blir en lampskärm. Bilbälten blir bärremmen till en axelväska av gammal segelduk, och så vidare. Materialet får de så gott som alltid gratis.

    Mitt hjärta tog ett skutt när jag såg deras armband – av cykelslangar! En student, Josephine, hade nischat sig just mot cykelslangar, och tillverkade fullt av örhängen med detta som bas. Hon hade även börjat göra flätade korgar, och så då dessa armband.

    Vissa är dubbla och vissa är enkla, med utstansade dekorativa hål. Tjockleken, färgen, formen gör att armbandet blir sådär lagom – punkigt (ursäkta ordvitsen)

    Cykelsäsongen är snart slut, dvs. lövet Benny och alla hans våta kompisar börjar ta över gator och torg (se Katjas tidigare inlägg). Vi med tunna däck och sommarlycra får lov att ägna oss åt annan förströelse såsom knyppling eller löpning, varvat med vinterservning av tvåhjulingen.

    Och medan vi gör det, varför inte förgylla handleden med en tillplattad cykelslang?