Jag älskar vissa människor. Sådana som inger hopp. Sådana som påminner mig om varför jag helt ärligt hoppas på att dö pank, eftersom varenda en av mina sparade kronor gått åt att resa till platser för att söka sådana människor. Sådana som borde få finnas överallt – men som är få, så få eftersom världen formar oss så. Hatten av för goda, öppna, varma smarta människor utan en uns av hjärtekrossande dryghet. Ni är mitt hjärtas diskotek.