Hej.
Det sket sig igår. Tog en väldigt lugn mil innan den elektriska nervsmärtan kom igen med full styrka.
Tog mig hem. Med nöd och näppe.
***
Det blir ingen cx i år. Let’s face the ugly truth – det blir förmodligen ingen mer cykling i år överhuvudtaget.
Tålamod och envishet och idrottsmedicin och fortsatt rehabträning får ersätta det. Med sikte på elegant comeback 2014.
Tack alla ni som står ut med mig under denna min svåra skadeperiod.
Som kommer med råd, tips, välmenande förslag, ja allt räknas. Och hjälper mig igenom.
För mig, cykling är mer än träning, det är en del av min identitet. Att vara utan cykling är för mig jämförbart med att typ, inte kunna se för en som varit bildkonstnär. Eller att inte kunna höra för en som har musiken som passion i livet. Riktigt jävla tungt.
Men precis som bäste Stefan Määttä säger – jag är en tjatig, envis jävel. En fantastisk egenskap, kanske inte för omgivningen, men för mig.
Nu vet ni. Livet som cyklist inkluderar även stunder som skadad cyklist. Låt oss ha kul under tiden.
Puss!
