CYKELKATTEN

Katjas blogg om cykel, liv och kärlek.

Cykel

Nöjesrehab.

God morgon. Det har inte varit många inlägg om min egen träning på den här bloggen den senaste tiden. Tänkte bara förklara mig lite.

Senast jag satt på en racer var för kanske tre… nej, fyra veckor sedan. Och det kommer förmodligen dröja minst en vecka till innan jag törs – och framförallt får – cykla längre än två mil.

Men jag har inte precis suttit still och tyckt synd om mig! (eller ok, tyckt synd om mig lite, men bara pyttelite, lovar). Jag har passat på och tränat sånt jag annars sällan tar mig tid och lust att träna:

– stretchande danspass
– intervallträning med instruktör
– cirkelgym
– medeljympa! intensivjympa! stationsjympa
– coreträning mm
– smärtfull ”kavling” av musklerna med – brödkavel! (för fattig för riktiga grejer, palla pröjsa flera hundra för en bit skumplast)
– ännu mer smärtfull rehabstretchning

och sånt. Mycket fokus, förutom benstyrka, har lagts på arm- och magstyrka, sånt jag annars sällan orkar träna. Och tänka sig, lite häftig känsla är det ändå när jag igår plötsligt märkte att åh fan, det är ju inte jobbigt med smala armhävningar längre. Det både skrämde mig, eftersom det påminde mig om hur länge sedan jag hade cyklat och gjorde mig glad samtidigt. För styrka, det kommer jag inte ifrån ändå om det ska bli någon vettig cykelsatsning utav mig. Dessutom tror jag att jag kommer ha glädje av min nya styrkesatsning under kommande skidsäsong. Mer och effektivare stakning.

Så nu har jag vant mig vid att ha träningsvärk i massa muskler jag inte trodde att jag hade! Så jag går runt och myser och sträcker på mig lite och är lite smånöjd ändå. Enda som verkligen lider nu är ju förstås ”cykelmusklerna” samt ”milräknaren” – att köra ett explosivt styrke/kondispass på gymmet är ju inte riktigt samma sak som att låta hjärtat, lungorna och musklerna jobba konstant i flera timmar på sadeln. Men så är det. Rehab är rehab och det får jag leva med.

För att göra det lite roligare att stå ut loggar jag alla mina rehabpass som ”rehabnöje”.

Så nu vet ni. Jag tränar, men jag cyklar inte. Förhoppningsvis hinner jag börja cykla igen innan magrutorna träder fram, allt annat vore ju verkligen inte comme-il-faut.

Puss!

Dela detta inlägg

Tävlings- och äventyrscyklist, ingenjör, kreatör, skribent och mamma. Hjärnan och hjärtat bakom CYKELKATTEN.CC - den värsta bästa bloggen om cykel, liv och kärlek sedan 2012. Gillar att cykla fort och snyggt på landsväg och i skog, cykelkultur, sina vänner och fantastisk musik. Och att få fler att finna och ta hand om sin inre cyklist. Tack för att du cyklar, läser och delar min passion.

3 kommentarer

  1. Brödkavel? Läst om andra som använt Pet-flaska med vatten eller sand, samt fender. Men brödkavel var nytt men funkar säkert lika bra.

    Själv köpte jag en foam roller men håller med ofattbart att de kostar fler hundra. Kan ju inte kosta många kronor att tillverka, så man är nog rätt snuvad :/

    1. Kavel är smidigt – då får man ”snurret” på köpet. Däremot gör det satans ont när man ska ligga på den, på sidan du vet… Inte riktigt lika mjukt som en foam roller.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.