Katja är på annan ort och jag har mellanlandat i Västerås så det här inlägget handlar om premiärturen med mina Team Canada-kläder, och om personen som svettades och käkade styrlinda i dem före mig.
Premiärturen började med att jag skulle köpa skoöverdrag från en tjomme på Bjurhovda i Västerås. Alla måste ha sett att jag var snabbast i världen där jag susade fram i min lönnlövslycra. Den första kommentaren jag fick var:
“Hej sexy baby i tajts, ska vi knulla!”
“Nej, du har för liten kuk”, sa jag, eller borde jag ha sagt, men tänkte det bara.
Lite senare kom fem ungdomar på cykel med brölande högtalare på pakethållaren och verkade helt höga. En hade krulligt hår. De hade cyklat från Uppsala och skulle till Västerås för att missionera.
“Gillar du cykling??”, frågade de mig, och jag sa ja och gav dem glada tillrop.
Västerås, staden utan gränser, ahh.
Sen lockade jag med mig Mattias på en vända i den gudomliga kvällssolen till Skultuna och tillbaka.
Så över till Kanada.
När jag gick i trean på gymnasiet, 98-99, var jag utbytesstudent i den lilla hålan Valemount som ligger i British Columbia, mitt i kanadensiska Klippiga Bergen. Valemount har drygt 1100 invånare som älskar att hitta på saker utomhus. Och det kan man förstå, när de lever med det här inpå husknuten:
Jag hängde glatt med på allt som kom i min väg, även om jag nog mest tyckte om skidåkningen (och en viss snowboardåkare-hockeyspelare, men det är en annan historia).
Det blev även en del mountainbike.
Det var ganska roligt att skutta fram över stock och sten, även om jag inte blev direkt fast. Jag minns tränaren med tempomage och att jag tänkte på cykeltröjorna med Valemount-logga som cyklisterna bar. Fickor bak. Mycket märkligt.
En av dem jag lärde känna lite grann när hon var 14 och jag 18 hette Jean Ann McKirdy. Idag heter hon Berkenpas och har precis gjort det hon är bäst på: att vinna MTB-tävlingar.
Vem är vem??
Det hade hon. Jag fick dem på posten, som 1 juli-gåva från Jean Ann.
Lönnlövet i klungan är jag.
