Regnbågar i Rättvik.

Två män – varelser lika inför Gud och solsken – men ack så olika i mojon. Grannen, mörare än rumpstek efter ett snyggt, snabbt lopp och Tony, fullkittad och backivrig. (Jag var också fullkittad men stod bakom kameran ba så att ni vet lixxom)

Det bestämdes att vi skulle cykla mot Rättvik. Sagt och gjort… för Tonys del. Jag gjorde som vanligt en Katja – dvs. körde helt fel i en korsning och hamnade på vägen till Mora istället (vi cyklade separat då grabben är något sisådär väldigt mycket starkare än jag). Inte mig emot med Mora iofs! Här ser ni vägen, spännande va? Måste dock ändå få lite creds för att jag försökt piffa upp den med lite kontrasteffects och sånt.

Vackert var det hursomhelst, och satans jobbigt. Tog ett tag för bena mina att fatta det där med att backar är till för att anstränga sig i.

Väl i Mora slog nöden till och jag hamnade på den gamla goda Mora Parken-campingen för att hitta ett lämpligt ställe. Passade på att ta en meta-spegelbild när jag ändå var i farten med att klä av mig och klä på mig, you know. 

Efter Mora blev det kallare! Det kom ett par regndroppar på min stackars skalle. Men sen, efter bara nån kilometer – regnbågar överallt. Har nog aldrig sett så många regnbågar på en och samma tur faktiskt, och då är jag ändå någon av en regnbågsjunkie.

Nöjd med turen. Gick fort och lätt. Kände mig stark. Siffror – här.

Regnbåge ett.

Regnbåge två.

Och så fortsatte det hela vägen in i mål…

…som utgjordes av den mysiga lill-stugan Grannen och Anna och Blyckert hade hyrt. Och sicken god middag! Vet ni, jag tycker så synd om dem som inte cyklar (eller tränar hårt i allmänhet). Tänk va deras middagar inte smakar lika gott som våra. (men sen så är vi ju ena duktiga jävlar på att laga god mat också)

Interna skämt drogs och samtida fenomen avhandlades. Älskar’t! :D

Och sen så blev det säng omedelbums för dagen efter vankades nya cykeläventyr!