Snacka om fysisk och som följd, själslig krasch efter Mallis ryggfuck (ursäkta ordvalet men har inget snyggare uttryck för det som hände). Innan Mallis – uppgång och utveckling, efter Mallis – nedgång och degradering.
Nu har jag gått och åkt på feber och halsfluss lagom till helgens Engelbrektsrunda.
Så här ligger jag och knarkar anuissmakande förkylningsmediciner och ägnar mig åt diverse saker.
Som att läsa ikapp de böckerna som legat i år och bara väntat på att bli lästa men som av någon anledning blivit åsidosatta vilket är fy och skam för om det finns en enda sak i världen en aldrig får åsidosätta så är det goda berättelser.
Som denna med älskade Söderberg (ni vet Doktor Glas-författarn) som nu blivit poppis pga. sitt retroomslag men som egentligen borde blitt poppis pga. grymt modert innehåll. Jag menar hallå, vem har inte varit kär otrogen kluven och sådär urbant vilsen nån gång?
Eftersom det är sol och sånt ute så passar det extra bra med berättelser där kvällar är ljumna och gräshopporna sjunger i kör med grodorna och nakenbad och sånt är ingen big deal liksom.
Och sedan så kan jag alltid blunda och för en stund glömma att det gör ont och se ett plötsligt flygplan resa sig upp bakifrån trädkronorna, på väg mot berg
cykelberg
som jag drömde om inatt.