Hej.
Tänkte och berätta om senaste gången jag cyklade – innan rehabben med 0 cykling och daglig styrka började (mer om det sen). Det var ju under Västeråscykeln. Dagen innan evenemanget mös jag hemma hos Anna. Vi åt kalasgod mat! och Anna hade sysselsatt mig med potatistryck. Anna sa att det var bra att vara konstnärlig men jag misstänker att hon mest ville slippa ha mig drällandes omkring och spillandes saker i köket. Mamma brukar också göra så med mig. Tyvärr kan jag inte avslöja vad potatistrycket innehöll mer än att det bland annat trycktes ett hjärta samt ett i västeråscykelkretsarna välkänt namn. Tony kom förbi och körde ett viktigt peppsnack med mig. att det kanske inte var så smart att köra många mil när jag hade så ont i ryggen och sjukgymnasten hade bokstavligen avrått mig från att cykla hårt. det är bra att köra pepptalks med mig – jag är en känslig och lättpåverkad rackare som behöver sättas ner på jord ibland. se det stora målet framför, hela tiden. Tack Anna och Tony och hela Periferigruppen för ert stöd och att ni inte ger upp mig <3
så dagen efter tog jag sovmorgon, stoppade in ledarvästen i bakfickan och begav mig till Bondtorget för att köra mina tre mil. Tur att Tony var där villig att bilda en rehabgrupp. nu i efterhand så borde vi ju hetat Radsportgruppe Rehab. Ja, så får inlägget heta i alla fall! med oss på köpet fick vi ett par herrar – varav en med knasigt knä, precis som Tony – så rehabgruppen var komplett!
fram till första (och enda stoppet). vi körde ju rehabstilen fullt ut och stannade alltså duktigt efter de två milen till Skultuna Kyrka. väl där lät vi oss matas med kanelbullar kaffe samt bananhalvor. pedagogiskt nog punkade Tony ett par hundra meter efter depån. vi lät våra sällskapsgubbs fortsätta och bytte demonstrativt slang i bästa klubbanda.
väl framme i målområdet (som var samma som startområdet alltså Bondtorget) kryllade det av cyklister! solen hade kommit fram och det kändes nästan som på Mallis, eller vilken europeisk stad som helst faktiskt. här ser ni Periferigruppen – Anna, Valle, Grannen (hur var det med Hanna, ville du vara med i Periferigruppen eller hade Grannen avrått dig? ;)) samt Tony som är med fast han är för snabb för oss egentligen men han är med ändå, för vi har ju roligast och så. Tyvärr saknas Blyckert på bilden men han had familjeåtaganden. Och så syns fler glada VCK:are, hej hej i solen!
Tyvärr hade jag glömt mobilen hemma, därav få och inlånade bilder av varierande storlekar och så, tack Tony och tack Valle.
och sen så åkte vi hem och gjorde grymt goa hamburgare och glodde på Girot och skålade in den varma underbara cykellördagen.
och jag hade nästan glömt att ha ont :)
2 kommentarer
Gött att det gick att cykla och nästan glömma bort smärtan. Hoppas verkligen du slipper av det där, så tråkigt när det ska hindra en från det man vill!
Gött, lät bra, hoppas du snart blir av med smärtan och att vi snart kan cykla ihop :) Fin bild först med