Saker vi ledare gör

Hej.

Igår kväll kom Grannen förbi med ett litet paket till mig. Nämligen min första alldeles egna nya finfina ledarväst! Än så länge har jag enbart hunnit med en runda som ledare men har ett antal pass, både medel- och intro, inbokade i maj.

Att vara motionsledare är bäst! Nånting alla borde prova på.

Bland annat får man som ledare:

• skicka hem folks vars mostrar (som alla heter Agda) pjåkat på dem sadelväskor och andra otäcka föremål som förstör grupp- och aerodynamiken
• hånfullt kommentera folks sockfärger och -längder och icke-färgkoordinerade cykeldelar och rulla med ögona när de försöker bortförklara det med “sportbutikens dåliga sortiment”
• alltid ligga på rulle för man är ju ledare och ska ha det soft!
• prata om sig själv i tredje person only
• skicka motionärerna ut i det okända under förevändningen att det är dags för “fartökande partempoövningar”. Byta kurs efter att man skickat ut dem, finns väl för faen GPS nuförtin, hem hittar de alltid!
• tvinga nybörjare att kalla en för “Ers Kungliga Rullmotstånd” bara för att man är ju nästan lite kunglig som ledare eller hur?
• alltid spurta sig till bästa fikabordet på caféet för man har ju legat på rulle och vilat upp sig mens undersåtarna dratt på sig en sjuhelsikes massa mjölksyra (höhö)
• dunka folks bredvid en i kedjan hårt och smärtsamt i ryggen för att liksom visa stöd för det är ju sånt vi ledare är bra på står det i broschyren
• tysta ner folks glada diskussioner om Vättern genom att alltid, i alla lägen åberopa den glada Postgirot-tiden. På 70-talet alltså. Alltid 70-talet. Då loppet inte ens fanns. Men ändå.
• välja de allra grusigaste och potthåligaste vägarna ty det är karaktärsdanande och lätt ska det minsann inte vara!
• sno folks tilltugg ur deras tröjors bakfickor och glatt mumsa i sig med förklaringen att man som ledare måste vara den som står sig längst 
• smygpunka (funkar mens de kissar under fikat, enklast är att ta med sig knappnål) dem som motsätter sig ens legitima, fantastiska ledarskap.