Random träningstankar och jobbigt härligt torsdagspass

Hej.

usch, jag har dåligt bloggsamvete. Uppdaterar alldeles för sällan. beror på energibrist som i sin tur beror på allt elände runtomkring. Så den lilla energin som finns kvar går förstås åt cykling!

Och – peppar peppar – jag känner att det rör sig åt rätt håll. Det är roligt! Jag törs pressa mig själv mer och mer! Bara en sån grej liksom. Förut kunde jag finna mig själv lite feg. Nu vågar jag trycka på. Dels beror det förstås på min nya hoj – den är styvare än den förra – och dels beror det på att jag efter all skit som hänt skaffat mig en sån där bära-eller-brista-inställning. Typ inte rädd för nånting längre och sånt. Och på tal om det så har jag och Anna bestämt oss för att börja tävla, så det så. Det börjar bli dags att sluta lalla omkring. Och så finns det typ inga tjejer i klubben som tävlar i dagsläget och det är ju tråkigt så vi får väl ställa upp. Gäller dock att ta det försiktigt – min nivå är fortfarande långt under vad som egentligen är acceptabelt för tävlingsform men det är som Öijer en gång sa, enda gången att lära sig att tävla är att börja tävla.

Mitt nuvarande schema består av varannan dag cykling / varannan dag bål- och styrketräning. Helst hade jag cyklat varje dag men ni vet ju hur jävlig min rygg har varit så jag tar inga som helst risker nu i säsongens början. Vilket ju passar bra nu när det är fortfarande så pass kallt att en inte förgås som inte får köra slut på sig varje dag (som annars på sommaren).

Jag hänger med på nytillskottet Marcus (som egentligen tävlat och så men lattjat på sista tiden så får börja med medelklungan igen, misstänker dock att förvirringen är tillfällig)

Grymma folks! Anna på Peaken till höger

Söta Hanna!

Tommy förklarar nåt verkar det som

Gårdagens runda bjöd på härligt tuggmotstånd i form av partymotvind blandad med festliga sidvindar. Vilken tur att ledar-Nisse bjöd på lite pulsökning genom att tvinga oss att köra lite partempo. Jag såg tydligen ut som en glad idiot efteråt, tyckte söta Hanna som är nytillskott i klungan (woop woop, grymt med nytillskott, speciellt när de är sådär jobbigt snabba som Hanna). Det isande kalla och dryga slutet av passet ställde krav på gott samarbete och det tyckte jag vi klarade bra. Här finns utförligare passinfo. Nu ska jag äta laxpasta, puss!