CYKELKATTEN

Katjas blogg om cykel, liv och kärlek.

Cykel

Vad kännetecknar en bra vs. usel cykelledare?

Hej.

Nu kommer det utlovade cykelledarinlägget.

Våren är strax här! Visst känns den i luften? För min del innebär den förestående StafettVasan-helgen årets officiella avslut på skidsäsongen och början på utecyklingsäsongen. Hoppas bara vädermakterna (och de som ansvarar för gatusopning) ligger i fas med mina hålltider… Men hursom.

Alla vi som cyklar i grupp sitter väl och peppar inför de förestående gruppassen. Olika klubbar tar olika seriöst på det där med motionsledarskap. Ett mindre, samspelt kompisgäng som brukar cykla ihop behöver väl ingen speciell ledare, men för större grupper av cyklister som är tryggt ledarskap under träningspassen oumbärligt, om inte helt nödvändigt. En annan sak är att våren även innebär att många nybörjare söker sig till de lokala cykelklubbarna för att ta sin cykling till en annan nivå (man blir bättre av att cykla i grupp punkt slut). Och säg den som inte minns de första nervösa rundorna med klubben! Samtidigt som man satt på tusen frågor så vågade man knappt öppna munnen. Att ta väl hand om nybörjarna borde vara prio ett för de seriösa cykelklubbarna. Jag vet själv hur jobbig jag kände mig de gångerna det strulade än med cykeln, än med kroppen, och hur lättad och glad jag blev när någon av klubbkamraterna tog sig tid att hjälpa mig och ge mig diskreta tips på förbättrad teknik.

Även om man som vissa klubbar inte har upptryckta jerseys med ordet ”Ledare” på ryggen utan bara utser en av motionärerna till ledare för dagen kan det vara nyttigt att fundera på vilka egenskaper man som person bör besitta för att hjälpa klungan till en glad, träningseffektiv och framför allt säker runda.

Jag har här sammanställd ett antal punkter som kännetecknar bra kontra usla ledare (som motsatser till varandra). Punkterna kommer dels från brainstormingen under ledarutbildningen (och andra ledarutbildningar jag deltagit i under mina studie- och arbetsår), dels från min egen erfarenhet, dels från de kommentarerna jag har läst på min och andras bloggar, samt hört IRL.

Vi börjar med den braiga ledaren.

Och h*ns totala motsats, den usla ledaren.

Vid första anblick kan det te sig att det rör sig om ett sjujäkla massa punkter! Men egentligen handlar det om rätt så enkla grejer – trygghet, lyhördhet och att man ser sina medcyklister. Eller som Jonas så klokt påpekade i en kommentar: ”En bra klungledare behöver vara rak, öppen och se folk”.

Det handlar förstås även om personkemi. Vi kan nog alla hålla med om att det finns de man litar på och de man inte litar på. Alla kan inte gilla alla, så är det bara. Tyvärr är det oftast rätt så ont om ledare vilket gör att man inte alltid kan få cykla med sin ”favorit”. Men det vi ska komma ihåg är att de som ställer upp som ledare gör det av engagemang och välvilja. Och gör de nånting fel så är det inte av elakhet utan snarare av okunskap. Ingen är helt fullärd och jag tycker att det åligger även motionären att hjälpa ledaren genom att på ett sjysst sätt komma med tips och idéer. Det handlar ju trots allt om att samspelt ha roligt tillsammans.
Vilka är era erfarenheter av bra och dåliga ledare? Finns det några punkter som jag har glömt eller som ni inte håller med om? Kom gärna med tips och idéer.

Dela detta inlägg

Tävlings- och äventyrscyklist, ingenjör, kreatör, skribent och mamma. Hjärnan och hjärtat bakom CYKELKATTEN.CC - den värsta bästa bloggen om cykel, liv och kärlek sedan 2012. Gillar att cykla fort och snyggt på landsväg och i skog, cykelkultur, sina vänner och fantastisk musik. Och att få fler att finna och ta hand om sin inre cyklist. Tack för att du cyklar, läser och delar min passion.

2 kommentarer

  1. Jättebra. Den goda ledaren har vi väl alla träffat någon gång och det har haft den största betydelsen för att vi fortsatte. Tyvärr är de så få men låt oss hoppas att vi som nu är utvalda i VCK kan sträva efter att bli bra ledare och minnas hur vi kände oss som nybörjare.

  2. Jättebra. Den goda ledaren har vi väl alla träffat någon gång och det har haft den största betydelsen för att vi fortsatte. Tyvärr är de så få men låt oss hoppas att vi som nu är utvalda i VCK kan sträva efter att bli bra ledare och minnas hur vi kände oss som nybörjare.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.