Hej.
Jag hade en fantastisk vinterhelg. Och på hemmaplan av alla ställen. Tänk vilken härlig vinter vi har i år!
Med hemmaplan menar jag Västmanland. I lördags vaknade jag av att termometern visade på typ minus tjugotvå så då bestämde jag att nej, idag måste det bli Norberg som har bara minus tio eller nåt. På med ett lager grön valla, samt två lager blå extra.
Så jag och en kompis dissade de andra två som skulle köra på Rocklunda (i tjugotvå minus) och tog bilen till Norberg och den tjusiga NOK-stugan full med motionärer, korvmedbröd och kaffe till symboliska priser.
De nya stavisarna skulle testas och tja, de fick väl godkänt. Självklart kan en stav alltid bli lite styvare och alltid lite lättare. Men de här kolfiberbabesen dugde alldeles utmärkt.
Efter en kort uppvärmningsrunda bestämdes att dagens prestation skulle bli Håberget runt.
Älskar att det är lätt kuperat uppför förbi sjöarna först, och sen kommer värsta superbacken upp och några till upp och sen härlig utförsåkning hela vägen i mål.
Tolv härliga kilometer hann det bli innan det började skymma och vi tyckte att nej, det får räcka för idag.
Oroväckande nog började min rygg ge ifrån sig små strimlor av smärta. För första gången sen i våras.
För det får ni en ryggbild.
Väl hemma var det dags för mat och vin! Grannen kom över och jag utfodrade mig själv och de två hungriga karlarna med klassisk thaiwok. Satans gott och enkelt också! Kyckling till oss köttätare, halloumi till vegetarianen.
Glad granne som hade åkt längdskrillex hela dagen.
Och så en Irish eller två på det. Många goda skratt och sen körde jag ut sällskapet och däckade omedelbums. Skulle ju upp tidigt dagen efter…
För då stundade utmaningen “ny motionsform för Katja” – längdksrillex! Jag hade fått låna utrustningen av grannen, hans tjej Anna samt nån av Annas kollegor.
Här skulle det lugnt packas och provköras med skridskoklubben!
Rävet såg på och jag var jätteduktig, packade som ett proffs.
(teori är ju liksom inte det svåra)
Lagom när det blev dags att cykla ner till Öster Mälarstrand så kommer jag på fuck, cykeln min står ju på jobbet! På med packningen, in med pjäxorna och bladen i nån dum Willys-kasse, sprang nästan ner till mötesplatsen! Fick självklart lite halvsura blickar av ledarna, och ja, jag borde tänkt till.
Hursom, på med pjäxorna, på med bladen.
Efter några meter – extrem smärta i fötterna. Kände igen den från när jag började lära mig att åka vanliga hockeyrör. Sån där fel teknik + obekväma skor-smärta. Meddelade ledarna att jag nog måste avstå från gruppturen den här gången, kör lite själv och återkommer när jag har tekniken nog att åka fler än hundra meter utan smärta.
Åkte runt lite planlöst i en halvtimma innan smärtan i fötterna blev för outhärdlig. Kastade av mig skridskorna och pjäxorna.
Åh va skönt med vanliga skor på!
Deppade till. Men bara en kort stund.
För den vackra vinterdagen hade precis börjat!
Och nu måste jag rusa så del två kommer ut imorgon. Ha en superfin måndagskväll!
Puss!