Åh så mycket roligare det är att springa i skogen! Även om det förmodligen går mycket saktare att att dunsa fram på asfalt (blä) så känns det som att jag faktiskt flyger fram när jag springer i skogen. Marken är mycket mjukare och ger alltså bättre studs och den skiftande miljön (alla grenar, rötter, stenar) erbjuder omväxling. Jag har alltid älskat skogen. Det finns ingen bättre miljö för tankerensning och självsjälavård (heter det så?). Nu har vi hittat en perfekt runda, med få asfaltpartier, som utgår hemifrån mig och ger oss flera olika typer av skogsterräng – både “vanliga” smalare grusvägar och klurigare stigar med gegga, rötter och andra små hinder som man kan hoppa över för att känna sig lite extra “offroad”. För lite extrapepp brukar jag låtsas att jag är med i en häftig actionrulle à la Indiana Jones och jagar nån odefinierad bov eller ska hinna nånstans för hela filmutgången beror ju på mig! Testa det tankesättet, rätt så kul faktiskt.
