#alwayspeewithaview ☝️
PP.
Som i pinkpaus alltså.
Ett inslag så vitalt att det kan både göra och förstöra en hel runda, eller en hel träning beroende på om man är ute och nöjesrullar eller faktiskt tränar.
Och dessvärre ett inslag som i bästa fall glöms bort och i värsta fall skambeläggs när det väl kommer på tal.
Hur ofta säger vi stolt och högt att nu, nu måste jag pinka, så låt oss ta en paus och njuta cykelvänner? Och hur ofta får man ett rungande Ja! av hela gänget som stannar till nästan omedelbart och glatt väntar på att de som tömmer sina inre camelbacks ska få göra det utan stress?
Typ mycket sällan om ens någonsin va.
Att vara kissnödig under ett cykelpass anses nämligen fortfarande om inte tabubelagt så i alla fall lite töntigt och ett tecken på klenhet. Typ kolla på henne, att hon inte ens kan hålla sig en stund herregud suck men åååh. Vi vill ju dra på nu nu nuuu!
Värst drabbade tidsåtgångsmässigt är enligt min (!) erfarenhet vi kvinnofolks. Våran anatomi råkar vara perfekt för de flesta ändamålen förutom för PP-ändamålet i (påklädda) cykelsammanhang. Då vi inte har en snopp att med en lättsam handrörelse dra ut ur och in i brallan måste vi först av med flera lager kläder, sedan akrobatiskt – testa själv att balansera i ett benböj med cykelskor i terräng så fattar du! – genomföra själva momentet och sedan, pust, på med lycran igen.
Hur snabba och smidiga vi än är så tar dam-PP genomsnittligt längre tid än herr-PP, inget snack om den saken. Och då vi damerna är oftast i minoritet vill vi inte göra oss obekväma inför den stora massan. Så vi kniper så länge vi kan och när vi väl får pinka så gör vi det under stress och press. Obs säger inte att det är så för alla men vet att det är så för många.
För att avhjälpa “problemet” så finns det olika hjälpmedel, till exempel kisstrattar för kvinnor så att vi inte behöver huka oss utan kan stå upp och slå drill som männen. Vad man som frisk person tycker om att cykla runt med en nerkissad plastgrunka som tynger ner tröjfickorna är förstås personligt (och dessutom finns det idag studier som visar på att männen hälsomässigt tjänar på att huka/sitta ner när de kissar, det ni).
Men jag undrar då om vi alla – killar som tjejer – inte tjänar på att höja statusen på PP och låter de ta den plats och tid de behöver ta för att vi ska fungera, må bra och vara fokusera på cykling och inte rinnande vatten under våra utepass?
Här är några tips till dig som stör dig på att jag tar mig tid att PP:a och inte skäms för det:
– du får en gladare och snabbare Katja till cykelsällskap om jag har fått pinka ifred
– testa att själv andas ut och faktiskt njuta av nuet under din PP. Se dig omkring! Så vacker naturen är. Och jo, det är bara att ta kort på din fina cykel eller kompisens vader. Du anar inte hur många läckra shots på den här bloggen är tagna ur det _sittande perspektivet_ 😁
– inse att ni inte förlorar träningsmässigt på att stanna till då och då. Se det som ett extra intervallande. Och vill du behålla pulsen så kan du alltid träna på tighta u-svängar eller roa dig med track stand
– ha respekt för dina cykelkamraters olika fysiska förutsättningar och behov, på samma sätt som du har respekt för deras olika styrka. Det kan vara du som har ont i magen eller punkar och bromsar hela klungan nästa gång
Otåligheten hör cyklistnaturen till (det är väl därför vi håller på med cykling och inte med golf eller hur?). Men du snabbis starkis stålis, kom ihåg varför du cyklar ihop med andra. Nog är det för att det är roligare med sällskap eller hur? Se då till att vara sjysst mot dina kamrater. Och jo, även om det där nya fruntimret som jämt ska bromsa ner hela klungan bara för att hon är minsann kissnödig. Nästa gång är det hon som plåstrar om dina knän och sedan drar dig hem för du hade för bråttom nerför den där branta serpentinbacken (true story, förf. anm.)
Åh eh, vilket långt inlägg det vart om kisseriet. Inte lika långt som Dalis betraktelsebok om fisar (!) dock.
Med förhoppning om en välkomnande miljö där alla cyklistegon samsas, frodas och utvecklas –
– rör inte min PP baby.
Puss.