Hur jag firade Cykelns Dag med vurpa och ståt i Högbo

Svetto cykelpretto

God morgon!

En sak är säker – det kommer nog aldrig bli en kvick nyhetsreporter av mig. Inte så länge jag är en trött småbarnsmorsa i alla fall… skulle ju blogga om hur jag med vurpa och ståt hade firat Cykelns Dag redan i förrgår kväll. Men vi kom hem så sent och sen skulle ju det kollas på Eurovision (12-åring in da house… men rätt låt vann iaf, go Netta! <3) och sedan kom söndagen och då skulle det turistas en sväng bland Vallonbruken i Uppland och sedan så blev det plötsligt idag.

Men hör på –

i lördags alltså lastades vi som i jag, Ivar, Johnny och Jonas och våra två trekkisar i/på saaben och åkte de fyra milen upp till det eminenta Högbo Bruk. Målet var – mountainbiking förstås – men också glass, djurhäng och annat mys. Älskar ställen som Högbo som är som en liten äventyrsvärld i sig. Naturskönt men ändå bekvämt, haha måste vara typiskt stadsbon att tycka så. Eller börjar jag bli gammal? Nåväl.

Trots att jag hade varit till Högbo många gånger ihop med Fridis med flera och cyklat räser på grusvägarna runt om stället så hade det aldrig blivit av att emtebea där. Men nu så! Natten till lördagen hade varit mycket varm och lite tuff (alltså husövervåningar och varma väder, inte att leka med) och morgonen slö så jag hade prick noll kräm i kroppen när jag väl hade klickat i någon gång vid två på eftermiddagen.

Men äsch, det var skoj ändå. Jonas hade tipsat mig om att börja med den röda (mellansvåra, blått är lätt och svart svårt) banan Maja och den blev perfekt att värma upp på. Underlaget var egentligen inte alls svårt men det bjöds på en del håll tungan rätt i mun-kurvor i några smalare partier mellan träden och det var då jag insåg det som hade stört mig ett tag och som redan hade orsakat ett par nästan-vurpor –

jag hade ett liiite för brett styre. Mitt styre är bredare än Jonas styre. Mitt styre är bredare än din mammas styre. Ibland känns det som att mitt styre är bredare än hela världens styre. Varför var jag tvungen att envisas med att beställa ett så brett styre? Nåväl. Ba att kapa väl antar jag. 

Ok tillbaka till stigen.

Ursäkta too much info men så råkade jag spy av värmen mitt i Maja. Gick förstås åt sidan och gjorde det snyggt förstås men hade ändå en jobbig känsla i magen. Jävla värmen alltså, sätter kroppen ur funktion innan man ens hinner anstränga sig. Efter den saken hade jag än mindre ork i kroppen men bestämde mig för att göra det bästa utav min tid innan det var Jonas tur – nämligen helt enkelt lära känna fler banor inför framtida qometturer hehe.

Så! Efter Maja körde jag lite lättare spår för vevandets skull och begav mig sedan till Lollan som jag trodde skulle vara som Maja men som visade sig ha en något högre brötighetsnivå. Eller kanske inte men jag var i alla fall för slö och begick misstaget att ha för låg fart över en stock och årets första satansåontjävlalårkaka!-vurpa var ett faktum. Precis så här såg jag ut sekunderna efteråt:

Efter vurpan gav jag upp att försöka vara teknisk eller ens snabb den lördagen. Tog mig ut på lite easypeasyflowish spår och rullade av. Brutalt sugen på mer. Högbo känns som precis ett sådant ställe där man kan snurra och träna precis hur mycket som helst. Ett så rejält system. Så skoj!

Sedan blev det Jonas tur. Han hade förstått ätit glass och drog direkt till de svartaste spåren (och på tal om svart, hur gulliga är inte Nohlins svarta bidons? Borde ju skaffa en att avväga min kawaii ramlack med). Jag och brorsan drog till brukshotellet och delade på en rejäl portion bistropaj. Sedan bevittnade vi

– 1 st sommarbröllop

– 50 plus st kaniner hoppa i en kaninhoppartävling

– 1 st Jonas badandes i sjön (iih! Men duscharna hade stängt redan)

– 20 plus picknickfamiljer med varsin bandare, yey! Älskar folks som har bandare utomhus.

och så gled Fredrik förbi på sin heldämpade skönhet och sa hej irl för första gången. Så skoj att träffa cykelfolks man “enbart” snackat med på nätet. Cykelgemenskapen ftw alltså.

Ja, och sedan så gjorde det fett ont på rumpan, på låret och på underbenet och sedan så blev det ju kväll och alla däckade trötta och nöjda med dagen. Fett fab.

Puss och hoppas att ni också fick cykla av er i lördags. Med eller utan vurpor. Cykel, som livet alltså. Gör både ont och gott och det är väl det som är både förbannelsen och tjusningen.

2 Comments

  1. FREDRIK said:

    Kul att bli nämnd 😁 vi får ta något varv ihop när det passar 👍🏼

    14 maj, 2018
    Reply
    • Katja said:

      Självklart :)

      14 maj, 2018
      Reply

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

CommentLuv badge