En vintercyklingförnekares bekännelser

Gästbloggaren här igen, om än tillfälligt och på okänd tid.

Det här ska handla om vad en förnekare gör under den mörka årstiden. Rättelse: Jag har kass blodcirkulation och fryser som f-n om händerna, och fötterna, så jag kan inte cykla på vintern. Men den här vintern har ju knappt bjudit på någon kyla, så det håller inte helt som bortförklaring. Hursom – medan Katja skriver förföriska inlägg om vintercykling, och bjuder in mig till olika vintercykelforum, har jag pysslat med annat, i syfte att förtränga kärleken till livet på två hjul. Annars kanske jag skulle sakna den för mycket.

äppelringar

Jag cykelpendlade ju rätt aggressivt i höstas, som mest 90 km per dag 3-4 ggr/veckan. Skrapade ihop 688 mil 2015. Ljuvliga gryningar och skymningar, men sen? Vad skulle hända efter den sista turen, när det började falla istappar från hjälm och styre?

Ett par gånger blev jag medlurad på cx-äventyr på Katjas Cube (tack rara för lånet!). Alla gånger har det varit regn och lera. En gång cyklades det vilse och gruppen splittrades. En annan gång tampades det med groteska lervolymer i Gäddeholmstrakten. Man sa att det var typiska cx-förutsättningar. Jaha ja. Då föredrog jag ösregnsturen på asfalt på Tunbytorp, mest lik lvg. Badass vare här!!

Sedan tappade jag på något sätt mojon (som Katja skulle ha sagt). Så jag ägnade mig åt lite annat.

IMG_4156[1]

Bild: Westeros Trail Running Society, WTRS

  1.  Fick ont i knät och började jaga höjdmeter

Jag kan bocka av både Lidingöloppet och Göteborgsvarvet, och har alltid trott att jag är född löpare. Mina händer och fötter mår prima eftersom de håller sig varma. Men den här säsongsstarten blev smärtsam. Jag fick ont i knäna, och i fötterna. Wtf. Kan inte bara bero på höstkilona. Till slut fick jag smått panik och anmälde mig och min stackars kollega Karin till Vertical km i Skrapan, där man skulle springa uppför alla 23 våningar 16 ggr, i syfte att få ihop en höjdkilometer. Lät ju bra. Man åkte hiss ner, och fick basta och käka plockbuffé efteråt. Vi hade ingen aning om hur det skulle sluta, men vi överlevde! Bra roddat Rodde och resten av WTRS! Aktiv tid blev 53 min. De blev mina knäns räddning. Och cyklistbenen måste ha gjort sitt jobb, för funkisarna kommenterade att jag hade bra spänst. Jag skuttade ju glatt uppför samtliga 6600 steg medan många började gå på sina varv redan efter 14:e våningen.

Efter detta har jag gjort åtskilliga trapp-pass i Djäkneberget. Hejdå knä-ont! Fin utsikt har man också, till exempel över djäknebergsskolans skolgård.

2. Tog sovmorgnar

Älska sömn! Hata tider. Efter mina många tågpendlingsmorgnar blev jag smått allergisk mot tidspassning. Därför var det skönt att kunna sitta upp på cykeln på morgonen under större delen av hösten. Men när jag skulle passa tid den där lördagmorgonen i december för att cykla cx-avslutning på Valles MTB, då tog det stopp. Jag låg och slöade hela förmiddagen. Stackars Valles Crescent, den fick bara en 35 min skymningstur den dagen. Tack ändå Valle.

3. Gömde mig på andra sidan Mälaren

Jag har bott växelvis i Eskilstuna under november-december. Gick riktigt bra! Jagade bort cykeltankarna med löpning, fick in en del episka lunchrundor, och sparade några kronor på tågkortet. La dem på havremjölk och glögg. Cyklade enbart på arbetsgivarens tjänstecyklar.

4. Lät små barnhänder fingra på racern hemma i köket

Vem vill inte göda ett spirande cykelintresse hos vänners små raringar? Det ska börjas i tid.

5. Underlät att skaffa vintercykel

Eller höstcykel, eller vad man ska säga. Ärligt talat så finns det en sak jag ångrar med 2015, och det är att jag inte köpte nåt som går att cykla på när vägarna blir blöta och skogen färgsprakande. Trots alla tips. Men det blir rörigt att ångra sådant man inte gjorde. Jag ångrar visserligen inte något jag faktiskt gjorde heller. Och om så vore fallet skulle jag aldrig berätta det. Så jag nöjer mig med att konstatera att jag både slog lvg-rekord och testade downhill i år. Och så får vi se vad 2016 bjuder på. Eller vad jag bjuder 2016 på.

För jag är fortfarande cyklist, även om jag har gjort allt för att tvätta bort stämpeln. Och även om jag fryser om händerna på vintern. Kan det inte börja regna snart?

IMG_4136[1]

Bild: AK

3 Comments

  1. Anna Jansson said:

    Jag erkänner!! Jag har heller inte cyklat ute i vinter. Trots att jag har all utrustning och ett vinterhärk. Men jag har varit för lat, för trött och så har jag ju inga kompislappar.. Skärpning Jansson!!
    Anna Jansson recently posted…Frukost hos Lisa&ErikMy Profile

    11 januari, 2016
    Reply
    • Anna Lindén said:

      ahh, tack för bikten! Kompislappsbristen skulle du kunnalösa genom att ligga på rulle antar jag! Men du har säkert fått massor av konkreta tips som inte har hjälpt, precis som jag har fått alla tips på cyklar, som inte har fått mig att skaffa en. Men varje gång jag slöar, och säger högt till mig själv: detta är min vilodag, då slappnar jag av, för då har jag gjort ett medvetet val och kan planera för nästa pass. Jag försöker så smått att acceptera min lättja och intala mig själv att det finns annat att göra på vintern. Drift och underhåll t ex. Av kropp, själ och cykel!

      11 januari, 2016
      Reply
  2. Anders.k said:

    Klart du ska ha en CX!
    # Resistance is futile

    # Rule 12:
    While the minimum number of bikes one should own is three, the correct number is n+1, where n is the number of bikes currently owned. This equation may also be re-written as s-1, where s is the number of bikes owned that would result in separation from your partner.

    11 januari, 2016
    Reply

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

CommentLuv badge