God morgon folks!
Hur har träningsveckan varit hittills? Kört två kortare, intensiva trainer-/testcykelpass och core. Försiktig men ändå fylld med baby steps-träning, har behandlat kroppsskrället som finkina som är stark men lite bräcklig. Eller som kolfiber.
På tal om kolfiber så kommer min lilla tysk-italienare skickas till Tyskland på ramskadeinventering nästa vecka. Ska packa ner den i helgen. Kedjestaget är så gott som kaputt och jag hoppas att konstruktionen blir annorlunda oavsett utgång – det är ju dumt att kedjeskyddet som ju ska skydda staget är det som troligen har orsakat stagsprickan :'(
Det tråkiga är – förutom att det kommer att kännas hemskt tomt i mitt vardagsrum – att jag inte kommer att ha en trainerhoj så länge cykeln är på resande fot. Visst, jag skulle kunna sätta upp min mtb som Anna lånar nu, men jag orkar typ inte. Får bli testcykel och spinning och utecykling förstås. Men surt är det, det är ju precis den här tiden på året som man har som mest behållning av en trainer. Blir beskedet att jag får vänta länge på att få tillbaka cykeln så får nog mtb:n åka in i min trainer ändå. Undrar hur det kommer att låta då…
Med störst sannolikhet kommer jag inte cykla på den nuvarande ramen igen. Åh mein Modell. Den bekvämaste ramen jag cyklat på, helt klart. Otroligt bikefittad i sig.
Lite sorgligt, men fan, sånt är cykellivet. Skål i återhämtningsdryck. I champagneglas, den senaste återhämtningstrenden här i min lya ciclista. Puss!