Saker jag inte kunde då men kan nu.

Min första racertur nånsin.
Finn fem fel (svaren finner du nedanför inlägget).

December, årssammanfattningarnas månad. Snart har jag varit cyklist i tre år – 2012, 2013 och 2014. Häftigt om man tänker efter – så lång men ändå kort tid. Tre år av oslagbar de luxxxe förälskelse som bara växer och växer. Nu råkar jag vara en flicka som ställer höga krav på mig själv. Jag är min egen kaxiga frenemy men ibland folks, måste även den värsta självkritikern klappa sig själv på axeln i bästa självhjälpsanda och säga yo amatörn, det där gjorde du bra. Ah men kolla urvalet här till exempel:

För tre (cykel)säsonger sedan kunde jag inte:

# Cykla med fötterna fastklickade

# Se skillnad på cykel och cykel, typ

# Dricka ur bidon på cyklande fot

# Plocka ut grus ur knäsåren med hjälp av mina egna fingrar samt whisky som enda desinfektion. Nowadays – världsmästare.

# Leda en brokig cyklistskara och få ett tack då och då

För två säsonger sedan kunde jag inte:

# Ligga i bocken nerför

# Cykla kortbent när det var ens lite kyligt

# Stå upp och trycka på som tusan samtidigt

# Cykla distans utan att kissa en enda gång

# Namnen på alla crosstjärnor

# För all del förstå varför gym hade uppfunnits.

För en säsong sedan kunde jag inte:

# Trycka i mig allt ätbart som finns oavsett hastighet och oavsett var i klungan jag befinner mig. Men nu kan jag det! Tydligaste beviset blev Vårgårda Velofondo. Jag ställde upp i elitklassen och blev förstås avhängd från första ledet men cyklade sedan med en sjukt stark blandgrupp bestående av både tävlings- och motionsstarkisar, främst herrar men också damer. Det fanns förstås ingen tid till vare sig kiss- eller depåstopp – ändå tävling etc. – så jag åt mina bars i kurvor. Var ju ändå enda gången det gick saktare än snabbt.

# Spurta i otäckt höga farter – och idag kan jag det men inte tillräckligt länge för att jag ska vara helnöjd så det kommer jag att jobba på som tusan. Spurta är skoj!

# Vara ute och klättra i berg mellan typ nio på morgonen och fyra på eftermiddagen och drivas av frullen och en macka med Cola till och få till ett par tusen höjdmeter på köpet

# Cykla intervaller med klubbens snabbgrupp och inte bli avhängd var och varannan gång

# Köra nerför superbranta backar med rakt styre. Nu kan jag det men tycker fortfarande det är skönare att göra det med bockstyre (och helst på cross). Ja, jag är konstig…

# Tävla med alltvaddetinnebär.

För en halvsäsong sedan (alltså före min crosskarriär) kunde jag inte:

# Bära hojen på axeln sådär snyggt

# Hoppa av cx-ish style i farten

# Köra genom sand

# Cykla bockstyre off road

# Så många dutch ord som jag kan nu

# Smaken av all slags lera – beroende på var i Sverige jag befinner mig. Kanske ska bli geotekniker after all?

# Tävla och ibland inte komma sist.

Inte illa pinkat ändå, eller hur? Nu återstår typ tusen saker till att lära sig – och försöka bli bättre på det man kan men kan alltid göra bättre. Snabbare. Starkare. Självsäkrare. Roligare. Ännu snabbare. Vad kunde inte ni förut som ni har lärt er och är lite stolta över?

Puss!

.ǝʇuı nɾ suʎs ʇǝp ʇsɐɟ uǝsqıq ɹǝpun ɹosoɹʇ ˙ϛ ı uɐʞɐʞןןıן ˙ㄣ ɹǝɔɐɹ åd sɹǝʇɐǝqƃƃǝ ˙Ɛ
ƃuåɟƃpuıʌ säן (åpuä uǝɯ pɐuåן sɟoı ɹɐʌ) ɐʞɔɐɾ ƃısöd ˙Ɛ snɥƃöɥ dʎʇ ƃuıuןןåɥpuɐɥ ןǝʇs ˙ᄅ ɯןäɾɥ uǝƃuı ˙Ɩ