Katja kör landsväg

Är huvet dumt får kroppen lida eller om man är dum i huvudet får man starka ben eller..?

Hej. Lite besviken tjej här. Var så himla trött och alldeles ovillig att överhuvudtaget röra en fena igår men så visste jag att jag skulle bli glad och pepp väl på startlinjen till SMACK-linjet som gick igår. Så tryckte i mig en god bar, lite choklad, drog på härlig musik i bilen och trallade ihop med Tony som körde. Ju närmare Markim (fråga inte mig men typ nånstans mellan Vallentuna och Väsby) vi kom desto mer cykellust fick jag – vilka otroligt vackra vägar det fanns där! Man kunde verkligen se spåren av istiden i landskapet.

Nu var det så att jag på dagen hade sagt till mig själv att jag ställer upp om det finns minst en tjej till bland de tävlande, annars kör jag en fin kvällsrunda på egen hand. Det sistnämnda hade ju varit smartast eftersom jag önskar någorlunda pigga ben till kvällens Barkarölinjet i min klubbs regi.

Väl framme upptäckte jag dock att jag hade glömt den omsorgsfullt packade påsen med hjälmen, skorna, handskar etc. hemma. Besvikelsen blev stor – där hade jag tryckt i bilen i en och en halv timme för att tävla och så satt jag där pålycrad och fullständigt inkapabel till start. Någon snäll SMACK-dam (du med den gudomligt söta valpen Uffe, vet tyvärr inte vad du hette) kollade runt om det fanns skor att låna men det fanns inte och jag förväntade mig förstås inte det heller.

Känd för min mogna inställning till saker och ting ballade jag ut inombords (alla träningsnarkomaner unite) över uteblivet pass och ville inte se en enda cyklist nåmera och blä tog bilen till närmaste “centrum” och surade järnet.

Enda glada inslaget var väl att Ewa-Marlene tillika ordföranden i Vallentuna CK (ni vet, de som också kallar sig VCK fast det är vi, Västerås CK som är VCK haha ;)) råkade parkera sin bil bredvid min och noterade att jag hade en hoj på takräcket och så snackade vi lite om dittan och dattan och damträningar och Tjejgirot i augusti och sånt. Jag hade ju aldrig träffat Ewa-Marlene förut så blev glad att det fanns en chans till cykelsnack även ute på en öde Lidl-parkering klockan åtta på kvällen. Främst blev jag avis på att Vallentuna CK har systematiska organiserade damträningar med coachning (!).

Och sedan åkte jag och hämtade Tony och klappade valpen Uffe hejdå och idag är det nya tag. Så kan det gå.

Rubriken är en sammanslagning av två kommentarer från
Cykelkattens Facebook-sida.
Gilla den du med så får du lite extramycket insiderinfo.
Om inte annat så blir jag glad och då har du gjort en god gärning. Puss!

Tävlings- och äventyrscyklist, ingenjör, kreatör, skribent och mamma. Hjärnan och hjärtat bakom CYKELKATTEN.CC - den värsta bästa bloggen om cykel, liv och kärlek sedan 2012. Gillar att cykla fort och snyggt på landsväg och i skog, cykelkultur, sina vänner och fantastisk musik. Och att få fler att finna och ta hand om sin inre cyklist. Tack för att du cyklar, läser och delar min passion.

One Comment

  • Kim

    Trist att skorna och hjälm blev kvar hemma. Anna-Carin heter SMACK-damen som var där med Uffe och ställde upp som funktionär :)

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

CommentLuv badge

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.