Imorse alltså typ tio när jag vaknade skrek kroppen och själen efter sol och snö.
Skojar. Den skrek förstås efter ruggigt stadig frulle.
Under den ruggigt stadiga frullen drog jag genom mitt facebookflöde och såg ett av Helenas teaserpix från hennes skidhoods Storhogna. För er som inte vet vad Storhogna är så är det en magisk ort uppe i Vemdalen där det alltid finns skidsnö och som är byggt speciellt för att sådana mellansverigetyper som jag ska skifta i de olika nyanser av grönt när vi iklädda gummistövlar och regnrock ser vykorten därifrån. Jag har en stark misstanke om att Helenas blogg vintertid sponsras av Kung Bore. Nåväl – imorse lyckades marknadsföringen och jag bestämde mig för att dagens första pass av två skulle bli längdskidor!
Sagt och gjort. Jag gjorde en spårcheck och ringde Valle för det är alltid roligare att träna ihop med en kompis. Nu finns det ju knappt nå snö här hemma i Västerås. Men min gamla Peab-kollega Martin driver en liten skidanläggning i Vedbobacken och där brevve finns det ett 2 km-långt skidspår som duger nog till att glädja både de stora och de små. Så gladdes vi med!
Glad Katja:
Glad Valle:
Eftersom jag inte skidat på cirka ett år så gick det väl sisådär med tekniken. Å andra sidan hade jag inga andra ambitioner idag än att ge kroppen en skidomgång – och det lyckades jag med! Gårdagens arm- och coreövningarnas kändes i spåret. Min onda rygg ville inte låta mig diagonala ifred så jag stönstakade mig genom timman så gott jag kunde. Kommer lida så imorgon, ta mig härifrån! :D
Fast nu ska jag spinna en timma på lokal. Tanken med den här ledigheten är ju ändå att få träna ifred. Men vi hörs mer ikväll!
Puss och flåt för sunkig bildkvalité, glömde kameran hemma så fick bli min sönderfrusna iphone istället.