Hade tänkt att ta första närmaste skogen och hitta lite guld till kvällssmörgåsen. Har nu plötsligt kört fyra mil på sirrusen, i klänning och strumpbyxor.
Kvällen är ljusfattig och ljummen, på gränsen till kvalmig. Regnet hänger i luften. Underkläderna klibbar mot kroppen. Fukten blir till små bäckar som rinner ner mellan ögonen, brösten, skuldrorna.
Om några minuter kommer vi att väja för ett stirrigt rådjur, sprätta iväg efter en ensam landsvägscyklist och ångra att vi inte har laddat lamporna ordentligt.
Men än har vi inte bestämt oss för asfalt eller grus.