Tja tisdagsfolket!
Har ni tänkt på att det kan vara både upp och ner med kärlekslivet, när man är cyklist eller vill få till det med en cyklist alltså? Slår vad om att ni har gjort, om än lite i smyg sådär, för det är kanske lite pinigt att ta upp ändå. Tur det finns Cykelkatten, för Katja känner sig inte heller helt bekväm med att snacka sådant i offentliga rum en grå tisdag i november.
Men nu kör vi – fördelar vs. nackdelar med sexliv vid cykelliv. Först ut – fördelarna:
Fördelarna
– Vi cyklister är heta och lätta att tända på. Faktum är att väl in cyclists, never back. Ibland kan jag känna mig ganska missförstådd när typ ingen av mina kollegor eller icke-cyklande bekanta fattar grejen med cyklistkroppen. Nä, det ska snackas svällande armmuskler och kralliga ryggar. Men alltså, kom igen kan jag känna. Samtidigt är det ju också positivt. Fler cyklister åt oss med smak och känsla helt enkelt.
– En cyklig kropp är en seg kropp. Vi cyklister är dessutom som fint vin och blir bara bättre med åren. Men andra ord så kan vi hålla på och både cykla och orka ligga högt upp i åldrarna. Den utsikten gör mig hoppfull.
– Cykelbrännan, åh åh
– Förutom de obvious hurtbullarna som cyklar enbart för fysträningens skull så är majoriteten av cyklisterna mer eller mindre romantiskt lagda. Det ökar chansen för de romantiska möten och att samtalen handlar om pirrigare saker än aktier och brödbak, typ.
– Säg vad man vill om lycra men fan va det framhäver ens sjyssta tillgångar ☺
– Fita (fitta? Äsch, tränande) personer är överlag lite mer självsäkra än våra soffliggarpolare. Jag tänker att det hör ihop med känslan av att man har gjort någonting vettigt snarare än att man ser ut på ett visst stereotypt “träningsmässigt” sätt. Och är man rätt tillfreds med sig själv så är man oftast en bättre partner än om man mest tycker synd om sig själv, aight?
– Ökat blodcirkulation är alltid att föredra. Tack cyklingen.
– Ingen vill ligga i stressat och irriterat tillstånd. Då cykling är bästa medicinen mot just stress och irritation (och det mesta annat neggo) så är det ju liksom bara att tuta och köra. Före och efter cykelpasset, alltså.
Nu till nackdelarna:
Nackdelarna
– Het eller inte, har man tagit i under en runda så är man oftast mest hungrig och cykelhög. Väl mätt blir man slö och dåsig, en värdelös “underhållare” med andra ord. Äsch, ni vet ju själva. Om en måste välja mellan soffan och godis och sängen och älskog sådär ett par timmar efter passet så är valet uppenbart. Sorry älskling
– Samma gäller cyklister som preppar och peppar för lopp, tuffa rides och sådant. Rätt frånvarande blir vi, nerviga, och fokade inåt. Snacka om icke-utstrålning.
– Cykelbrännan, aj aj
– Tyvärr hör ju skador sporten till. Antingen så kraschar man själv eller så OTB:ar ens partner. Sedan är det bara att glömma allt som mys heter någon månad eller två. Från sexmaskin till vårdapparat. Kul. Jättekul.
– Säg vad man vill om lycra men fan va det framhäver ens mindre sjyssta tillgångar 😱
– Om vi är ändå inne på kroppsligt så är ju cykelsporten inte alltid sådär jättego mot våra yttre attiraljer så att säga. Trycksår, pung- och blygdläppsskav, sittbens-aj – och då tänker jag inte på alla smärtande ländryggar, nackar och knogar.
Fler fördelar och nackdelar? Hjälp mig? Och googla bara “cycling + sex life” så får ni feeettt med studier som rör just detta smaskiga ämne. Men det positiva – alla studier tyder på att fördelarna överväger nackdelarna.
Så länge man inte försöker få till det bakom en brötig vedhög under en blöt och lerig grusrunda, dvs.
Puss och never stop riding 👊
P.S. Sugen på mer smågenant cykellektyr? Vad ägs om detta inlägg?