Cykelkatten

Blogg

  • I just ride

    I hear the birds on the summer breeze, I ride fast 

    I am alone in the night 

    Been trying hard not to get into trouble, but I 

    I’ve got a war in my mind

    So, I just ride 

  • 1 X 2

    Hej där!

    Igår tog jag mig modet att pang-på bestämma datum, plats och idé till höstens cykelfest för oss medlemmar i Västerås CK! Det har pratats länge om att ha en klubbfest men ingen har riktigt tagit tag i det så jag kände att äsch, nu kör vi bara! Så jag skapade ett Facebook-event, bokade in en grymt fin lokal mitt i stan samt bestämde – det är italiensk pastabuffé vi ska ha, kolhydratnördar som vi är 😉 Har även tänkt att fördrink ska ingå i entrepriset, har ni förslag på nån god Italien-inspirerad fördrink? 
    Och oj så roligt det är att många redan tackat ja till festen! “Tyvärr” är det många småbarnsföräldrar med i klubben men jag hoppas verkligen att ni kan fixa med barnvakt. Det är inte ofta vi i klubben får se varandra med hjälmarna och cykelbrillorna av. En av de få chanserna att en gång för alla lära sig vad alla heter haha…
    Men så till underhållningen. Eftersom det är första riktiga cykelfesten jag arrangerar så har jag tänkt lägga “tvångsunderhållsningsribban” rätt så lågt dvs. låta den goda maten, dryckerna, umgänget och musiken stå för underhållning. Men litet tävlingsmoment måste ju finnas med eller hur? Temat för festen är helt enkelt “I <3 cykel” så vad passar då bättre om inte en liten 1X2-tipspromenad med lite nördiga cykelfrågor? Vi hade så kul igår, jag och älskling. Satt och brainstormade fram kluriga frågor i stil med “Vilken legendarisk cyklist var den första någonsin att vinna en Alpe d’Huez-etapp under Tour de France?” 1. Hugo Coblet X. Fausto Coppi 2. Jacques Anquetil (Det var Coppi förresten. Och nu är inte just denna fråga med haha.) Alla frågor är inte klara än så ni är välkomna att tipsa om frågeteman! Vi har förresten några av vinsterna klara. Men tänk på att det enbart är pallplatserna som garanterar vinst.
    Haha, nu låter jag som ett uppspelt barn. Men vi är ett bra gäng i klubben och jag ser verkligen fram emot att träffa alla i en avslappnad, “civil” miljö. Skål!

  • Glade röde oktober

    God morgon bästaste läsarfolks!

    Jag är nu frisk och en alldeles färsk cykelrapport är på väg ut till er.

    Men till att börja med – titta vad som mötte mig vid jobbets cykelställ i morse! Vilken brusande glädjekänsla i kroppen. Ny vecka, nya tag, det är första oktober!

  • Like a pro!

    Hej. Igår var jag tillbaks i sadeln efter en veckas dryg sjukdom. Började med att ladda med pastarester, riven ost och apelsinjos

    like a pro!

    På med squirten på kedjan och pumpa däcken

    like a pro!

    På med trekvartsbibsen och långsockor cause I don’t care bout rules jao

    like a pro!

    Mötte upp VCK-pros Grannen & Blyckert
    like a pro!
    Fick fikadiss vid Westerqwarn ty nån orden hade privatmiddag så vi larvade oss med deras exteriör innan vi drog vidare till Markan och godbit

    like a pro!

    6,5 mil av smärtande ben och inte en enda punka

    like a pro!

  • The cat is dead oh no god save the cat!

    Hej kära.

    Vill bara säga att nej, jag tänker inte sluta blogga och nej, jag har inte glömt er.
    Jag har bara varit sjuk och väldigt, väldigt svag och inte riktigt haft ork att sätta på datorn.

    Peppar med att boka in oss på klubbens Mallisresa på våren 🙂 Tänk vad härligt det ska bli med sol, cykel och glada medklubbare!

    Men nu ska jag göra mig lite te.

    Puss!

  • Varning för svordomar

    Så jävla satans boring att vara sjuk och inte kunna träna och inte kunna blogga om träning heller för jag tränar inte för jag är så satans boring sjuk. Det är tur att jag inte känner tvånget att inspirera mina läsare. Ni fattar ändå. Har jag inte sars så överlever jag och då blir det tungt de första passen men sen jävlar, är väl enda mantran jag kan uppbringa just nu. Förresten så regnar det ute och jag har tryckt i mig en dum mackjävel för mycket och glasögona trycker för hårt på den snorsvullna nästippen vilket är så irriterande. Jag kan inte kyssa min kille på munnen för jag är rädd att smitta honom och det är slut på chokladen i min hemliga stash på mitt jobbrum.

    Ikväll ska jag slänga ut karln på nån träningsrunda, proppa mig full med värktabletter, dra igång nån fet jävla rockspellista och städa hela hemmet och imorgon ska jag palla mig på nåt soft skönt-jobbigt yogapass för att känna att jag lever, lite i alla fall.

    Snart lunch med gammal skön tjejpolare. Molna skingras, lite.

  • Min Pinterest (för cykelbesatta only)

    Hej där.

    Har ju missat att berätta för er om min Pinterest. Pinterest är ett jättekul verktyg om man vill spara de bilderna man tycker om i så kallade boards – typ anslagstavlor som andra kan ta del av. För att inspireras, komma ihåg när det blir dags för köp eller bara för att ha något vackert att vila ögonen på ibland. Självklart är mina boards fulla med cykelporr.

    Vélo fantasia innehåller till exempel lite för många ohälsosamt vackra bilder på cyklar / cykeldelar to kill for.

    Och samlingen Campionissimos är full med bilder på snygga cykelhjältar precis som jag gillar dem. De vackra cykellederna samsas om plats här.

    Jag heter förstås Cykelkatten på Pinterest och ni hittar mig genom att klicka här. Glöm inte att trycka den röda follow-knappen för att inte missa nya uppdateringar 🙂

    Och skaffa Pinterest själva vettja, det är läckert (och glöm förstås inte att meddela mig vad ni heter så spanar jag in era bilder!)

  • Vélo living – true story

    På sistone har det ju blivit poppis med svartvitt men helst vitt vitt och superrent och fräscht och sterilt hemma och så bloggar man om det. Känner att jag måste bidra till samlingen. Voilà!

    Jag gillar speciellt den moderna keps & musette-konsten samt vinterhojvajrarna utspridda lite spontant överallt på sovrumsgolvet. 
    Ögonkakaotavlan, släng dig i väggen!

  • Lite bloggnyheter…

    Nu när jag är ordentligt sjuk, däckad hemma och det känns som om det bodde en hel bilskrot i min hals så har jag ändå tänkt på er och passat på och infört lite ändringar här på bloggen. Ombytet förväxlar eller hur var det?

    Först och främst så har jag gjort bloggen lite fetare. Dels så går vi mot tuffa vintertider, dels så vill jag slippa ha all sidoinformation på en sida. Så nu – tadaa… – i äkta Apple-stil så har vi två kolumner istället för en! Fiffigt, va? *lill-utvecklarn*

    Sen så har jag äntligen pallat mig att skaffa en sån där Facebook-sida. Tanken är väl att ni ska göda mitt ego. Nädå. Tanken är snarare… Äsch, tanken ÄR att ni ska göda mitt ego dvs. sprida ordet vidare till era polers ute i det blå. Idén snoddes av (förutom alla andra med FB-sidor) av medbloggarn Swyzak – göd hans ego med lite vettja! 🙂 

    Och till slut så har jag infört…

    OMG you bastard! – tänker ni säkert

    reklam på Cykelkatten. Ni vet, den där fyrkantiga gula lådan högst uppe till höger. Som det står “One more smile” på. Trycker ni på lådan så kommer ni till en webbaffär där ni kan köpa snygga designprylar från bl a Frank Dandy, Odd Molly och såna till sjyssta priser – plus att hela förtjänsten går till barn i de länderna där de har det minst sagt “sämre ställt”. Barn får kläder, skolböcker, skor mm som möjliggör deras skolgång. Detta samarbete har jag inte kunnat tacka nej till. Så hoppas ni står ut med den gula lådan ett tag… och kanske klickar på den då och då.

    Så här är de ju, de små förändringarna!

    Vad sägs, tummen upp eller tummer ner?

    I’m all yours,

    Cykelhalsen Bilskrot AB

  • 8 km of pain (nädå!)

    Hej babes.

    Alltså jag har insett att jag är en sån där typisk gnällidrottare.
    Att ha med mig ut på ett träningspass är inget jag önskar den med svagt psyke.
    Eller beror på iofs. 
    Cyklar jag ut med för mig relativt okända gubbs (t ex nya i klubben) så håller jag tuff min, biter ihop och sitter lite extra stelt med överkroppen (ba för att liksom).
    Men tränar jag ihop med en jag har relation till – må det vara min man alternativt nån träningspolare – så är jag världsbäst på att gnälla upp min träningsmojo.
    Ah men som i lördags.
    Låg i sängen och gjorde nada och bara mådde bra halva dan tills vi bestämde oss för lite terränglöpning. Nu kör vi, sa vi och drog på oss våra löpartights. Knöt snörena små på våra Asics, pumpade upp en jävlaranamma inombords och drog igång GPS:en.

    Varje gång jag springer så väntar jag på det där magiska nu lossnar det-ögonblicket. Ni vet, när fötterna lyfter, den dära inälvan i magen som orsakar håll håller äntligen käften, de dyra “xtralite”-löpardojorna tappar hälften av sin vikt… Vanligtvis inträffar denna förlösning efter säg, 2-3 km. I lördags tog det mig kanske 5? 6 km innan jag äntligen började löpa (dvs. inte tröttsamt jogglöpa hatandes allt och mest av allt mig själv).

    Haha, gnällde alltså lagom i cirka 5-6 km innan jag började trivas 🙂 *Evil*

    Kom på att 6 km löpning motsvarar 6 mil lvg i svett- och gnällmängd.

    Men fasiken, blev 8 km i skog / backar upponer/ ler / hästbajs / diverse höstgegga till slut 🙂

    och sen gick vi på fest och så pussades jag med en tjejkompis med småbarn i dagisåldern och igår vart jag sjuk och hade alltså inget annat för mig än soffhäng och Cykel-VM.

    Men ändå, nu pallar jag alltså 8 km i terräng! Heja mig 🙂

    /lill-tungsten